I tisdags förra veckan föddes lilla Wilma. 5 dagar över tiden. En perfekt förlossning. Kom in till sjukhuset vid 02.00 och 08.53 är hon född. Krystade i 10 minuter och sen var det klart. Hon vägde 2790 gr och var 46 cm lång. Så fin liten tjeja, alldeles perfekt.
Men på eftermiddagen skulle det sättas en sond på henne för blodsockret var lite lågt, så enbart för att få upp det lite så ville dom ge henne lite extra näring. När dom sätter sonden blir hon alldeles blå, och tiden stod still. Ingen fattade vad som hände, inte ens sjuksköterskorna. Så in i akutrummet och syresätta henne. Själv stod jag ensam ute i en tom korridor och hade inte en aningn om vad som hände med vårt barn, som för någon minut sedan var hur pigg och kry som helst. Nu låg hon plötsligt och kämpade för att överleva. Förstår inte än idag riktigt vad som hände. Sen kom det doktorer och sprang förbi mig i korridoren, ingen sa någonting. Micke var och hämta Clara som hade sett fram emot att komma och träffa sin lillasyster, som hon längtat så efter. Lillasyster som nu låg med slangar, nålar och syrgas.
När det sedan gjorts undersökningar om vad det kunde röra sig om, visade det sig att hon har ett hjärtfel. Så på Onsdags morgonen bar det av i transport i ambulans ner till Lunds universitetssjukhus. Stället som är känt för att vara bäst på hjärtfel.
Jag konmer att skriva mer om allt som har hänt under veckans gång, undan för undan. Men det är mycket känslor och tankar inblandat så jag skriver lite i taget för att bearbeta. Wilma mår iallafall idag bra trots allt hon genomgått sin första vecka i livet., och vi kom hem från Lund igår.
Nu ligger hon intill lilla pappsens kropp och sover så gott....Vår lilla underbara kämpe!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar