Semestern känns långt borta!

Nu går många på semester, jag går vid jul typ...nä ,men v.32. känns far far away...Fast å andra sidan så går det rätt fort, men lite surt känns det allt. Känner mig så trött hela tiden, hinner liksom inte ikapp sovandet. Men jag ser framemot semestern, även om jag får vänta, gud vad grinig jag är. Det kommer min dag också....och då jobbar alla andra....moahaha...bästa vädret får jag också, augusti bjuder oftast på sol och värme. men för att garantera att få sol och bad så smäcker vi en resa till Grekland mitt i ledigheten. Då kan vi njuta hemma av sol och samtidigt få njuta av den på annat håll med avkoppling och INGA måsten. Jag ska bara "päsa" i solstolen, se mina barn njuta av poolrna och hur gubben springer efter...hahha. Glömde en sak, drinken i vänster hand...Nä vi ska ha det så bra, äta god grekisk sallad och mycket mycket mer..Längtar...

Vi behöver komma iväg, lämna landet ett tag...hitta ny energi och bara bara få njuta av att vara tillsammans med våra älskade små. Komma hem och ha nya laddade batterier...det låter väldigt sunt tycker jag...

Så med andra ord...jag kommer stå ut med att gå till jobbet några veckor till, de gör jag allt:)

Lite härliga bilder på mina små finaste...

Vad vore livet utan er.....älskar er!

Clara frågar pappa:)

- Pappa?, säger Clara

- Mmm, vad är det, säger Micke

- Varför har du skägg på naveln?

Haha, vilka underbara funderingar:)

Jag får rysningar...så fin...

Vacker....

Victoria & Daniel..

Och fått höra dessa ord, hade jag nog struntat i efterätten och hoppat upp på ryggen och skenat iväg till sviten....hahahoo.


Nä, skämt å sidor. Ett fantastiskt mycket rörande tal. Jag tror att Daniel kommer passa utmärkt som äkta man till sin prinsessa. Ett par som kommer dela glädje och sorg en mycket lång tid framöver, hela livet får vi hoppas på. Två personer som vad man kunde uppleva igår, inte bara är två präktiga och mycket strikta människor, utan även två som kan visa lite humor och bjuda på varandra. Det är nutid, och bröllopet igår bevisade att även där har man börjat ändra på allt som ska vara så speciellt när det rör just sådana här bröllop. Det var så enkelt på nätt sätt, det gick fort. Och Victoria var sååå underbart vacker...mycket. Daniels tårar fick mig också att fälla några stycken, Vilken man, vilken framtid dessa två människor har framför sig. Glädje! Bröllopet igår var mycket mycket vackert....mycket rörande, och två mycket stiliga och ambitiösa personer, gav sina löften till varandra. Och ingen, ingen kunde undgå blicken i deras ögon som sa mer än tusen ord till varandra....deras lycka att ha varandra....glänste om dom!

Grattis Victoria & Daniel

Solen bjöd på mycket mys:)

Igår var jag och barnen lediga. Vaknade med strålande sol på andra sidan väggen...underbart! då bestämde jag mig för att vi skulle åka till skälby och bara ha mys mys mys...Börjad med att titta på alla djuren och Clara hoppad in hos kaninerna och gosade lite med dom...Wilma fick dock stå utanför hagen och glatt titta på, kaninerna var inte överförtjusta i att bli jagade:)
Hoppas chocken lagt sig i kaninhagen idag...haha

Efter mycket tittande tog vi oss ner till parken... satte oss på vår filt, och intog pastasalladen vi lagat ihop hemma.

Och efter lite mat i magen var det fullt ös...jag försökte verkligen få in en liten paus med kaffe, men jag lyckades INTE!...Sitta still, funkar ej, ur funktion!..var god försök igen:) EN ANNAN DAG ELR?

Wilma drog öset och sprang till lilla huset med lilla rutschkanan, snubblade bara sisådär 111 ggr..men jaja..:)

Tog sig upp själv för trappan och jag stod bredvid och kollade, hon fixar att åka själv så jag kände mig lugn. KÄNDE MIG LUGN? Väl framme vid kanten på kanan så tar hon tag i stången ovanför och svingar sig framochtillbaka och flyger över hela och landar precis där man ska om man åker normalt vill säga. Fast istället för att landa på rumpan så dyker hon ner med ansiktet rakt i sanden, och sanden satt bra fast i ansiktet bland snor och dregel....snyggt Wilma! "Men lika glad för de e jag", SÅ NU ÅKER VI IGEN...tjing tjing mamma!

 Herregud!

Clara testade allt som gick och sprang runt och såg ut att må så bra:) Älskar när mina små bara lyser av lycka:) 

Vi köpte glass och fick se en snygg volt framåt från ett picknickbord också..ja inte illa. Den stod OCKSÅ lilla Wilmis för..Hon och Clara satt på ena sidan och jag på den andra. Och om man nu ska ramla av en sån bänk så gör man det bakåt, självklart...finns ju inte ryggstöd. men vi testade nått nytt:) Helt plötsligt var Wilma inte vid bordet. Både Clara och jag tittade förvånat på varandra...hmm då hör vi någon som ligger och skriker under bordet. Där ligger den lilla huliganen med en sandwichglass i fejset, illskrikandes!! Hon har liksom lyckats göra en volt framåt, fått under huvudet under bordskanten och kullerbyttat ner i gräset. Det blev en fläskläpp som bevis denna gången. Nu började jag smått fundera på att lämna stället, det räckte liksom nu:) Så Claras fick bestämma en sista grej hon ville göra i lekparken som avslutning. Då valde hon blien som man kan gå upp och sätta sig i och som går att få lite i gungning om man vill. Och givetvis skulle lillpluttas också dit. Vi avslutade som sagt där....MED EN BULA I BAKHUVUDET! Att jag inte bröt ihop...haha. Men vi hade mysigt, och det ä bara att inse...Du vet aldrig vad som kommer hända förrän du prövat...:)

Älskar er mina små underverk!

Försökte få ihop en bra bild på tjejerna tillsammans...lyckades som vanligt till 50 procent, dom andra 50 kan ni ju gissa vem som står för...haha

Men det är enb ild iallafall, man få inte va så petig..:)

Puus på er!!

Mina fina!

Min fina stora tjeja....

Min fina lilla tjeja...

Gräsmattan gör sig synlig..på nära håll:)

PAPPA, det kommer nått där! det är gräs ju, som jag får gå på när gräsmattan är färdig...men måste kolla läget bara:)

Ni ser ju!

Snacka om beslutsångerst....en så enkel sak som att välja mall till bloggen...KAN bli ett världsproblem i soffiproppens liv:) Och när jag nu äntligen hade hittat någonting bra...då kommer det in ny design....och jag måste bara ha..DET OCKSÅ! Men å andra sidan så är den väldigt fin nu, lite blommor, rosa....SOFI helt enkelt!! Whahooo...Och det som gör pricken över i:et MINA FINA PRINSESSOR pryder den...älskar...

Nu är den bra, nu har jag förbud på att ÄNDRA....thats it!

Kram på er alla "goingar" där ute)

Tjingeling!

Trots, en period man måste respektera...

Just nu går Clara igenom en väldigt jobbig trotsperiod. Jobbigt för alla, även för henne kan jag tänka mig. Mycket skäll och hårda ord från mamma och pappa kan inte vara lätt eller roligt. Men idag har varit extremt. Idag fick clara sitta på sitt rum tills "dumma" mamma kom in och pratade med henne efter att hon lugnat ner sig och vi kunde som mor och dotter gå ut från rummet tillsammans i hopp om att det inte skulle bli fler gånger. Skitjobbigt rent ut sagt, man orkar liksom inte hur mycket som helst. och även om det ibland bara rör sig om små grejer, fast det är så onödigt att det dom ska finnas så i längden blir det mycket påfrestande.

Och nu under kvällen så har jag tänkt mycket på det här, är väl mycket för att man känner att man bara skäller och skäller och kanske emellan det inte säger hur mycket man älskar henne. Jag älskar henne ju lika mycket även om jag dagarna ut just nu bara tjatar och tjatar och blir sur på henne vid flera tillfällen. Men på nått sätt så kan det ju jämföras med kvinnors PMS period. jag vet själv att jag är mycket mer irriterad, stör mig på ingenting, blir sur och allmänt påfrestande. Jag vet det, men jag kan inte göra något åt det. Det bara är så...Det är min kropp, nånting är inte som det brukar och alla reagerar vi på olika sätt när kroppen byter bana för en stund. Och då måste det ju vara samma med dessa trotsperioder. Som liten går du igenom så mycket, varje dag lär du dig någonting nytt, kroppen växer, man förändras för varje dag som går i ens liv, och alla har vi ju varit små. Jag var säkert likadan när jag växte upp, och du, och du...ALLA. Som liten måste du testa saker, kanske handlar det om uppmärksamhet? Eller att du vill visa att det här kan minsann jag också? Visa att du klara dig på egen hand?...Jag vet inte, och det är säkert inte någon som riktigt vet heller. Och vad är då rätt och fel? Ska man bara skälla och skälla, eller bara försöka ignorera. Tror inte mycket på att ignorera, varken Micke eller jag har kört den taktiken här hemma vad det än har varit. Vi har alltid försökt prata om saker, få henne att förstå. Och det känns som om det har funkat bra. Vi har alla blivit lugnare och kunnat bearbeta visa stunder mer och Clar har kunnat förstå att mamma och pappa är inte alltid dumma. Dom vill bara väl. Vi tror på den taktiken.

Men idag tog det liksom slut, jag orkade inte. Och Clara förstod så väl att hon gjorde fel, hon visste det redan innan hon började bråka. Och vid just denna stund förklarade jag för henne att hon skulle skärpa till sig, börja lyssna, vara snäll. bad henne gå in på sitt rum ett tag och lugna ner sig. Och hon tog det, om än kaxigt. Hon började gå in och precis innan hon öppnar ytterdörren så gäbbar hon åt mig och går sedan in. Och just där, precis där så tog jag faktiskt det. Sa ingenting, bara lät henne vara. Kanske blev jag ställd, fast jag tror mer att det var ett sätt för henne att visa hur frustrerad hon var. Var kanske det sista som behövdes, så hon kunde varva ner liksom. Efter ett tag gick jag in till henne. Vi pratade lite. Frågade henne varför hon var så här, om det var något som inte var bra, hemma? på dagis?. Hon målade samtidigt, och lyssnade väl med ett öra, säkert har det också med hela trotsprocessen att göra...att ignorera lite, försöka bestämma. men iallafall jag frågade henne om hon var likadan på dagis, om jag ksulle fråga fröknarna om det var så. Nu vet jag att Clara är inte på något sätt trotsig på dagis, men bara för att se vad jag fick till svar. och det här fick jag:

- Inte på dagis, för där säger jag FÖRLÅT direkt. Det gör jag inte hemma!

jag hade inget att säga. Fick typ ur mig att det ska du säga hemma också. Sen bara tomt, tomt. Sen kände jag att det var ingen ide att spinna vidare på detta. För som det är nu så går det in där och ut där. Även fast jag tror att det funderas en hel del i lilla sessans huvud, och det är väl hennes sätt och kanske alla barns sätt att bearbeta. Vi kramdes iallafall och sen bestämde vi att vi skulle fika ute och måla samtidigt. Det gjorde vi och jag glömde allt som varit. För det är bara att inse, dessa trotsperioder är en del av livets gång, och skulle man sitta och fundera ihjäl sig på alla tillfällen under en dag som man får brusa upp så skulle man inte orka leva. Men det är väl en mammas dåliga samvete. Som man som mamma får allt för mycket av ibland. Fast man inte behöver.

Jag älskar henne över allt annat, och det vet hon, vi kan väl hoppas att det snart vänder lite. Hon är ändå alltid mammas Fina Prinsessa!'

Vi grejar det här Sessan, vi ska "fighta" oss igenom det här tillsammans:)

Ny mobil....

Imorrn äntligen kan jag hämta ut den...Min Samsung Soul gav upp och ville inte vara med mig längre...Älskade verkligen denna telefon, men som sagt, den var slut, hade gjort sitt. Så bye bye samsung. And now, Nooooooookia is back in my hand:) Har alltid haft Nokia innan, förutom en liten runda med en Ericson, men vi gick verkligen inte ihop...inte alls överens...nää Sorry Ericson:(

Så imorgon kommer den pryda min hand...mmm...känner känslan redan nu. fast å andra sidan allt kan väl bli bättre än den lånetelefon jag haft som är från 1991 elr nått. Fins inte ens T4 i den. Så ni förstår vad jag fått tuppjuck när jag försökt få iväg sms....knappat som bara den, å inte händer det mycket. Och skärmen är så liten så man ser typ 2 ord i taget. Så ni som fått konstiga mess från mig. Kan bero på att jag inte kommit ihåg vad det är jag skrivit...haha. och bara att få iväg ett mess har kostat mig typ 2 timmar av min lediga tid. Det är inte klokt!! och om man lyckats knappa en gång för mycket, så bryter man faktiskt ihop...Skönt de är över. Nu ska jag bli Sms drottning igen....Tjihoo!!