Minnen som kommer tillbaka....

Denna bild är tagen för exakt ett år sen idag. Vi har landat i Lund efter att Wilma färdats i ambulanstransport och vi i taxi. Här ligger hon på intensiven på Barnhjärtcentrum, och vi har precis fått träffa vår lilla kämpe. Denna napp som i verkligheten är rätt liten, är väldigt stor för lilla Wilmis, men en enorm trygghet för henne. Läget är stabilt och många undersökningar väntas.

Igår vid halv sex tiden var det lite jobbigt. Det var vid den tiden förra året som verkligheten fick en snabb vändning. På 1 sekund förändrades livet för Wilmis och givetvis oss också. Tiden stod still och Wilma kämpade för livet. Och sen igår har man hela tiden haft olika klockslag i tankarna. Har liksom inte gått att undvika, man ser allt som är bakom en nu, men ändå som satt sina spår. Och samtidigt som man blir ledsen och helst inte vill tänka tillbaka så är det ändå en sådan obeskrivlig glädje när man vet att Wilma är här hos oss idag. Glad, full av livsglädje, pigg, men framförallt en sån enorm kämparvilja att lära sig allt. Det kommer säkert att dykaupp många jobbiga minnen den kommande veckan. Men när man tänker på dom så finns det inget mer befriande än att man vet att livet är förändrat, vi sitter inte där nu. Wilma är här och hon är ett mirakel. Hon har kämpat och kämpat och gått igenom så mycket. Men hon är ett stort bevis för starkheten. Hon har aldrig visat någon svaghet, hon har gett allt. Hon har ärvt den där envisheten, av personer som tyvärr inte finns med oss längre. Men som lämnade över all sin styrka och envishet till ett hjärta som behövde det som mest. Tack vare dom har vi vårt lilla Hjärta här hos oss idag Allt som hänt är dåtid nu, det vet jag innerst inne. Men minnena bär vi alltid med oss. Men nu lever vi i nutid, och vem kan ana något annat när man ser det här kortet! Älskade Wilmis. Alltid med oss! Lycka!