Fina!

Arga Dagen....

Hämtade mina små prinsessor efter jobbet idag...slutade tidigt och såg en riktigt mysig em framför mig med mina älskade små!
Kommer hem och Wilma ändra profil helt och blir argast i stan...där var den eftermiddagen. Hon var arg i fyra timmar drygt, tokvansinning. PÅ ALLT!
Clara och jag försökte "dissa" henne, men då blev hon om än ännu argare...hur man nu kan bli det:)

sen gjorde clara något bus och fick gå in på sitt rum en stund för att tänka över sitt misstag. då ställer sig den lilla "tuffa" arga tjejan och säger utanför Claras rum
"Tara eeeelak, sova sängen inte HOPPA!"
Då passade hon på minsann att ryta lite på storasyrran också...men då kunde jag inte hålla mig:)

När väl Pappsen kom hem skrek jag själv..."Jag åker å träna, jag får paaaaanik"

Och sen åkte jag ner till gymet, och så bra har det aldrig  gått som idag...
Kondition 3,5 km på löpbandet
Sen maskinerna med vikthöjning.....GUTTANS!!:)
Jag gick därifrån med en kropp som var helt slutkörd....Men gud vad skönt det känns!
Sen gled jag hem...ja, vem behöver gasa, när bilen kan glida fram på vägen! Blank is....

Nu blir det duschen....om barnen vill somna...Wilma växtvärk och clara kan tydligen inte sova...Men vaddå klockan är ju bara 22,30...rena förmiddagen ju....help!
Sen blir det mackisar när älskling kommer hem fårn träningen...de e mys:)

TJINGELING!

En liten tillbakablick...

Har inte skrivit något om Julfirandet...Det var trevligt, lite jobbigt innan all mat var färdig och så. Men svärmor, mormor och jag fick ihop att till slut och middagen kunde serveras...Sen var det tomtebesök! tack bästa granne..eller hmm tomte menar jag ju givetvis för ditt besök, haha

Juldagsmorgon...Tomten hade vart på nattbesök:)

ojoj, det låg nått här:)

"finns det några snälla barn?"

Sötaste...

det gäller att lägga sig på, så inte nån tar tillbaka det..haha

Lycklig!

Årets "sitta i tomtens knä bild:) Fint...

Sötast i stan:)

Clara myser med Mollan...

Dom har verkligen funnit varandra...Kärlek!



BusWilmas lilla Bus.....

När mamma står och bakar och har satt mig vid bordet...äter upp en kroppkaka och vill ha en till. Får det givetvis för mamma vill ju att jag ska äta och bli en stor tjeja. Det är då, lyssna nu...som jag tar min nya portion och hoppar ner till soffbordet med tallriken, mamma helt ovetandes då hon blandar den där smaskiga smeten. Men snabbt hämtar jag muffinsformen i lådan, säger till mamma "Imma också baka"
och mamma svarar "okej, vad duktig du var som åt så mycket"
Men det hon inte vet är att jag faktiskt inte alls ätit upp, istället gjorde jag så här, hihi busigt va

visst var jag duktig, receptet är rätt enkelt. En kroppkaka i bitar, lite smör, lingonsylt och grädde. Bara att äta!

Tjingeling BusWilma:)

Underbar helg!

Helgen har varit den bästa på länge...Vi har bara vart tillsammans hela familjen och njutit. Önska så det kunde vara så här jämt...varje helg..
Vi har lekt, bakat, åkt pulka, vart på lekland, ätit gott och bara haft det så bra! Då mår jag väldigt bra också!

Tack min fina fina familj för allt ni är....ni är mitt GULD!

Här är vår nya familjemedlem. Och efter många namn förslag fick hon till slut namnet Mollan (efter Duran&Mollan, claras favoriter) Och nej, det blir ingen Duran...En katt räcker, vi är så nöjda ändå:) Jag var lite inne på att hon skulle få heta Astrid, mammas katt hette det, som vi fortfarande idag inte vet vad hon tagit vägen. Men hon försvann i samband med att mamma blev sjuk och inlagd...så hon finns någonstans men vi kommer aldrig få veta var. Hon kanske följde med mamma, det är vår tro iallafall.

Men Mollan hämtade vi på trettondagen i Stenslanda utanför Växjö. Hon bodde hos en familj med sin mamma, och två syskon. Hon har nog haft det toppen där, det verkade så iallafall. Det var fullt hus och katterna röjde runt överallt. Så jag kan säga, Här hemma blir det lite regler..haha

Hemresan gick super...hon gnällde lite i början, sen låg hon i sin bur och sov nästan hela resan hem, duktig kisse:)

Väl hemma var barnen jätte spända och nyfikna på lilla sötnosen...som klev ut ur sin bur och började gå husesyn, hon smög längs väggarna genom hela huset innan hon till sist kom fram och nosade.

Sen var det upp på borden, men nänä kisse här går vi inte på borden, det är det slut med nu...Och Clara är snabbt framme och plockar ner henne när hon hoppar upp. Hon hoppar upp hos oss på kvällarna i soffan och bara njuter av att få vara nära....hon är så mysig och det känns som om hon trivs här hemma hos oss. kanske lite lugnare än vad det varit innan....ja lugnare och lugnare, men inte samma tempo iallafall, eller någon annan liten kisse som busar med henne:)

Wilma är lite skeptisk då och då...Men första dagen här hemma fick Mollan höra skönsång hela dagen "ja må hon leva, ja må hon leva hundanden ååååååååååååår" 368 ggr. Så eftersom jag fyller först nu så hoppas jag att Mollan sjunger tillsammans med övriga familjen, för jag är säker på att hon kan den nu....*asg*

Clara är fortfarande i sjunde himlen, hon älskar älskar henne...och vill ibland lite väl mycket, till och med sitta utanför kattlådan och vänta...haha. Men hon är så lycklig över att för var dag som går så kommer Mollan fram frivilligt till henne och det glänser i ögonen på henne....Lycka!

Micke ångrar nog inte en sekund över att vi skaffade katt...nu kommer jag i andra hand, lite avis faktiskt, näähää de e lugnt:) Dom myser i soffan kvällarna ut och skulle nog gärna ha lilla sötnosen i sängen, men vi har redan två extra där så sorry Mollan, men de e fullt:)

Jag då? Jo, jag ska säga att jag var inte helt överens med övriga familjen om att skaffa katt, men idag ångrar jag inte en sekund. Hon känns redan som en familjemedlem och gjorde redan från första dagen. Hon är snäll och sköter sig och det ser ut som om hon verkligen verkligen trivs hos oss. Hon stryker omkring oss och vill vara i vår närhet hela tiden. Det känns som om hon funnit tryggheten väldigt snabbt. Så jag kan bara säga, jag älskar henne:)

Nytt År Nya Möjligheter:)

2010 har nu övergått till 2011...och nya tider väntar. Snön ligger fortfarande vit på marken och kylan håller sig kvar. Men vi går närmre och nämre mot våren, och just nu väntar jag starkt på dom där magiska, härliga vårkänslorna!
2010 var helt okej...flyttade in i vårt fina NYA hus. Trivs så bra men som jag alltid sagt, Själva huset i rockneby saknar vi något enormt...den planlösningen slår inget annat. Så är det bara! Men man måste göra vissa förändringar i livet, såna som gör att man trivs med läget. Och det gör vi nu, absolut:)
Semestern i Grekland är också något vi aldrig glömmer, det var årets avslappning....och vi saknade det redan när vi vart hemma 2 dagar. Men det är lugnt för Clara har tydligen redan bestämt att VI beställt en resa till kanarieöarna i år...det säger hon...TILL ALLA, haha. Dagispersonalen en efter en frågar när vi ska åka? Den är inte lätt att svara på...busungen:) Men det är ingen resa beställd...inte vad vi vet iallafall:)

Så vad händer 2011 då?
Våra planer är att vi ska få iordning på vår "halvfärdiga" carport...men den hinner väl ramla i backen innan. Nä, den ska bli färdig så fort snön smält bort, då sätter dom igång igen, ska bli skönt faktiskt.
Sen tänkte vi sätta igång med övervåningen...och snart ska vi börja planera hur den ska se ut. Barnen ska få varsitt rum och sen satsar vi stort på badrummet. Jag ska lägga mycket krut på design och form...Ska bli precis som jag eller ja, VI vill ha det, tss...Det ska hur eller hur bli riktigt roligt att få sätta sin egna prägel...
Ett staket eller häck ska det också bli, skulle egentligen blivit nu i höstas men det kom ju lite snö ivägen...lite väl fort tycker jag..hmm
Så mycket jobb med huset blir det, men ack så roligt. Insyns skydd skadar ju inte, då man bor så tätt. Så man får sitt lilla egna, det behöver man:!

Sen får vi väl se vad året bjuder på mer...
Någon fyller ju 30!
En "stor" tjej tar sina förkliv till skolan...snyft snyft...Mammas ängel...så stor nu:)
Att alla läkarbesök med Wilmis ska vara postiva...dock vet vi att vi för varje år går närmre och närmre operation igen. men vi kommer hela tiden vara väl förberedda och vi vet att de människor som har Wilma i sina händer, har full full kontroll. Så vi är lugna  och Wilma är världens starkaste. Så vi hoppas att vi kan gå igenom ytterligare ett år eller två..tre kanske fyra innan korrigering behöver göras. 

Vad som händer mer får tiden visa...men jag håller tummarna för mycket, så är jag förberedd iallafall:) de e ju bra, man vet ju aldrig vad som komma skall.
Men en sak är säker....Det ska bli ett glädje år, Inget annat vill vi vara med om.

Det enda jobbiga jag just nu ser framför mig är den 30 sepember...Då det är 5 år sen min största trygghet och stöttepelare lämnade mig....
.....älskade älskade mamma!

Men jag säger som alla andra

HAPPY NEW YEAR!!!!!!!!

Till alla mina Nära och Kära!