måndag 29 november 2010

Och så kom...

...snön, och vi med den. Efter en veckan med sjuka här hemma så njöt vi av att kunna ta med våra finaste ut i snön och åka pulka. Bästa backen hittade vi me, på andra sidan gatan...en stor jordhög som nu förvandlats till pulkabacke...
Första advent, första ljuset hade tänts vid fikastunden, alla stjärnor på plats i fönstrena....mysfaktorn var hög...Sen var det bara att klä på sig varmt och ut och njuta av det vita, friska, om nått lite blåsigt. Pulkor var inhandlade och vi intog backen.... Alla var kanske inte lika "happy" över väderleken....nämner inga namn, men hon är mer vild än tam och har ett himla humör....hahha. Clara var näjd som fisken i vattnet iallafall:)

Tjihooooo.....

"fatta att de e kallt då....jag tycker inte detta är roligt längre....Jag vill gå in nuuuuuuuu"

Jaja, alla som sagt tyckte inte det var lika roligt....:)


Min lilla dansdrottning!

Clara har haft avslutning på dansen hon gått under hösten. Och därmed dansuppvisning för nära och kära. Och hon var så duktig. Hon följde med i allt och hade ett leende på läpparna hela tiden....det hade hennes lilla mamms också. det är vid såna här stunder i livet man inser hur fort tiden går och vad stora ens "små" guldklimpar blir. Man lever det vardagliga livet och det rullar på utan att man ibland märker att dom förändras...man blir blind. Sen märker man mycket ändå, men små små tecken som liksom bara rullar på...

Det är inte mer än  1,5 år sen vi gick på en annan dans....då det var jag som istället fick stå i fokus medans Clara tittade på mig. Så 1,5 år i ett barn liv förändras så mycket.....
Nu stod hon där på scen, utan mamma, med fullt fokus på bara henne och dom andra små dansarna....HELT självständig....Liten tår i mammaögat, men den värmde...
Och det var då som mamma man insåg att hon faktiskt kan klara sig själv vissa stunder. Sen finns mammas hand alltid nära, det är hennes trygghet och den kommer hon alltid få ha....Mammas duktiga dansdrottning


Bästa kompisen och grannen Tuva visade också sin enorma dansglädje och ni var som gjorda för uppvisningens tema "Halloween"...ni är så duktiga och ni har båda två mycket stolta föräldrar:)

tisdag 23 november 2010

Det känns helt okej i år!

jag har alltid tyckt att julen vart någonting jobbigt, och inte alls vart mycke för tomtar och allt stök som hör julen till. Du SKA baka lussekatter, pepparkakor, godis. Du SKA pynta hela lyan full med massa konstiga gubbar med skägg som tycker att man ska vara snäll hela året...Du SKA göra så jäkla mycke helt enkelt. för så har det alltid varit, i alla tider tydligen...det är då jag kommit in i bilden och brytit allt.

men på nått lustigt sätt så känns det för första gången annorlunda i år. En märklig känsla, jag KÄNNER verkligen för det i år. Vet inte om det är för att man har barn nu, eller för att vi faktiskt ska fira julafton här hemma hos hos. jag har alltid alltid åkt land och rike runt på julafton...många att hälsa på och man vill ändå träffa alla. Jag har aldrig haft några problem med det här...tyckt det vart mysigt på nått sätt. Kanske därför jag inte gillat att pyssla hemma och "jula" till det då jag ändå inte vart hemma...kan va så.

Sen tror jag det finns något annat som ligger bakom mitt intresse för julen i år...Mamma älskade julen...Pyntet, och allt som hör till...Mamma och Julstöket var nått speciellt...precis som allt annat med henne...Hon är speciell....Även om hon inte är med mig nu, så finns hon där...

Men som sagt i år blir det annorlunda...I år ska jag göra fint här hemma, jag och tjejerna:) Vi har alltid pyntat och klätt granen dagen innan julafton....varje år. Kan hända att tomtarna åker fram lite tidigare i år...men granen får allt vänta till dagen innan...eftersom den ändå alltid barra av sig på juldagen så kan det varar kul om barren sitter där dom ska på julafton:) sen ska Clara få hänga upp sin glasängel som  mamma köpte till henne när hon föddes...En ängel som hon alltid ska ha i granen, varje år...Wilma hann ju tyvärr inte få något...men jag köpte en till henne som ska vara ett minne eller tecken för att mormor är med henne också. Hon hann verkligen aldrig få träffa Wilmis...tungt....

Nu är det ju inte juletider än...kan ju faktiskt hinna ändra mig ang min syn på detta i år....vem vet. Jag ska iallafall göra så gott jag kan för att mina små fina underverk ska få känna känslan av att julen närmar sig...För dom är det något stort med julen, precis som det var när jag var liten!

torsdag 18 november 2010

Busschaufför?...nja kanske inte:)

Blivande yrke kanske?

eller nää, vi får försöka ta henne in på något annat tror jag. Känns lite riskfyllt...haha

måndag 15 november 2010

Grattis mina prinsessor!

Hela helgen har bestått av firande av våra fina älskade prinsessor. Wilma fyllde ju 2 år den 4 November och imorgon får vi hurra för vår stora tjeja som fyller 5 år. Vart tog tiden vägen? Lilla knytet som landade i våra liv den 15 November 2005 fyller FEM år....
Och lilla Wilmis...Tjejan som fick en väldigt tuff start här i livet då vi verkligen inte just då i det skedet visste om vi skulle få upplev den här dagen. Men som kämpade så enormt mycket och gav oss hoppet att hon minsann skulle vinna och leva sitt liv här hos oss....kämparWilma!

Man känner sån enorm glädje och lycka av att se sina barn så förväntansfulla och nyfikna...Sen rullar paket efter paket in....och ögonen tindra som de klaraste Stjärnor....underbart... Själv känner jag glädje över alla som är här, men som alltid fattas det en speciell person som alltid kommer fattas oss....FINA MAMMA...finaste MORMOR'N.

Men GRATTIS GRATTIS mina prinsessor....Mitt allt, mitt liv...puss till dig också älskling:)

Wilma 2 år

 Clara 5 år

Igår hade Clara sitt tjejkalas...alla kompisar från dagis och kompisar utanför dagis kom hit och firade prinsessan. Fullt ös och pappa Micke fick hoppa in och leka "hunden och benet"...mycket uppskattat vill jag lova....du är så duktig så min "lekfabror"...haha...Glass i stora lass blev det också och många många presenter.
Kompisarna sjöng också "ja må hon leva" helt utan några vuxna som behövde fylla i mellan raderna...snarare tur för dom kanske...vi är ju inga skönsångare precis...Men så duktiga dom var








Tack alla som firat tillsammans med oss:)