måndag 10 augusti 2009

Vi tänker på er!

Tänker på våra vänner som vi träffade nere på ronald i Lund och som fortfarande bor där. Dom födde sin dotter Martina i vecka 23+5 och har nu bott där nere i fem månader. Dom på Ronald och deras dotter på neonatalavdelningen, och kommer så vara ett par månader till. Hela tiden har varit en kamp om överlevnad för lilla Martina och många gånger har det varit djupa dalar. Nu senast för en vecka sedan lade lungorna på henne av och hon fick ligga i respirator, väl ute ur den så kom nya återfall. Om ni bara visste Peter och Vanja vad vi lider med er, vill bara vara hos er och krama om er. Det här är verkligen inte något liv man förväntar sig när man gläds åt att man bär ett liv inom sig, som växer och väntar på att få se världen med sina små fina ögon. Och sedan blir allt bara en otäck verklighet som visar sig att allt blir absolut inte som man förväntat sig. Martinas verklighet fick börjas på sjukhus, med en lång framtid om hoppet att överleva...Något som hennes fina föräldrar tvingas vare sig dom vill eller inte också leva med. Orättvisa är allt det handlar om, och man hoppas innerligt att rättvisan snart tar över och dom får komma hem med Martina och leva ett normalt liv. Vi vet kära vänner att ni mår så fruktansvärt dåligt psykiskt och för Martinas skull. Vi önskar er allt annat i världen än just det här skedet, ni alla tre och givetvis även Peters son Martin är värda så mycket mer, än all smärta och lidande...vi lider med er, och tänker på er varje minut. Varje minut som spelar roll för Martinas överlevnad. Vi vet vad ni går igenom, ni går mellan Ronald och Neo flera gånger dagligen, ni kommer hem till ert rum som är allt annat än ert egna hem, som i fem månader stått tomt, utan någon familj som finns där med sin nyfödda dotter, sorgligt..Det är inte framtiden för er.Vänner och familj som väntar på er där hemma, men som inte vet när eller om ni får komma tillbaka allihopa tillsammans. Man blir så ledsen, och vi önskar bara att just nu få krama om er, och bara säga att allt blir bra. Men just nu handlar Martinas liv här på jorden enbart om TID....hemskt, och vi hoppas över allt annat att TIDEN bevisar att Martina är värd sitt liv på jorden, tillsammans med sina fantastiska föräldrar som är värda dig mer än någon annan. Att Martin ska få se sin lillasyster växa upp och få uppleva framtiden med honom som två fina syskon ska. Vi kommer hålla tummarna här hemma tills något bevisar motsatsen, vi kommer tänka på er dag som natt...allihopa. Mer kan vi inte göra mer än att finnas med telefonkontakten som vi i stort sett varannan dag håller kontakten med er via. Tummarna hålls hårt, och Martinas kamp om tiden står vi bakom hela tiden, ger henne dom krafter vi kan genom att tänka på henne, Peter, Vanja och Martin. Ni ska BLI en hel familj med allt var det innebär, Martina ska HEM så är det bara. Älskade Vänner ta hand om er nu, krama varandra och tappa inte hoppet, ni får inte, ni fixar det här, med oss alla runtomkring. Ni är inte ensamma, vi hjälper er att orka, men smärtan kan vi inte ta över, tyvärr...bara visa vårt medlidande. Vi finns med i tiden för Martina, men kan tyvärr inte styra den. Martina växer med varje minut som går, fast inte med motgångar....Allt handlar bara om tid förtillfället, läkarna kan inte säga något mer, bara en kamp om överlevnad!

Man blir så ledsen.....

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar