Wilma var på återbesök på Barn idag. Och efter mycket möda och slit med att få henne att sova, kunde vi efter fyra timmar lämna sjukhuset med ett gott resultat. Vikten var bra, syremättnaden låg på 100...kanonbra! Ultraljudet ännu bättre, hon hade ju gett upp och somnat för tredje gången vi försökte oss på det. Men Doktor C-H vägrade förlora så Wilma gav upp och lät honom vinna, genom att då somna så vi kunde få ett bra resultatpå u.l. Hjärtat slog dock lite fort, men inget ovanligt vid sådana hjärtfel, och ni som träffat Wilma nu efter operationen vet ju att hon INTE sitter still precis...det är hundra knyck dagarna ut. Fast härligt att se att hon mår så mycket bättre. Alla hjärtläkarna kom in till oss idag och ville se hur hon mådde och hur hon hade förändrats efter operationen. Och alla var så glada över resultat, dom har ju alla följt Wilma sen första stund kan man säga. Och hon var lika glad att se dom, stora leende och med en tunga som då och då åkte ut...ja, lite ska dom väl få igen för allt stök och bök dom gjort med henne...Fast bara åt det positiva hållet givetvis. Och inget mer vätskedrivande...jippie! Och nästa besök blir i November...Vad ska vi göra ända tills dess.....ALLT OCH MYCKET MER!
.jpg)
Och vem kan inte låta bli att le åt den här bilden. Inga blåa läppar, inte blå under ögonen...Och så fin färg i hela ansiktet. Vår älskade lilla kämpe tjej...
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar