Wilmas dop

I söndags var det då dax för Wilmas dop. Efter att hela lördagen med enormt stor hjälp av farmor och farfar, vilket vi utan deras hjälp inte kunnat få en så bra tillställning fixat och donat så var vi framme vid den stora dagen. Tack än en en gång! På söndagen klev vi upp rätt tidigt och började förbereda för "hela huset svänger". Mycket vuxna och många barn skulle samsas här hemma. Pastasallad stod som bjudrätt och doptårta med kakor som fika. Både Clara och Wilma skötte sig exemplariskt här hemma på morgonen så det flöt på bra inför resan till kyrkan.  Väl i kyrkan mötte vi upp faddrarna, Fia och Linda. Och började förbereda med dopklänning och allt vad det innebar. Sen slog klockan tolv och vi började maschen fram till altaret. Fast den här bilden ser mer ut som vi är på väg till någon rättegång ellet nått, fast jag ser ju rätt "Happy" ut så jag tror väl på vinst eller något..haha.

 

Min älskade syster Sandra började dopet med att sjunga, eller vänta, hon började dopet med att nästan bryta foten. Ett steg fel med klacken och hon höll på att braka in i stativet till sångtexten...haha...kunde inte låta bli Sandra, den var klockren!! Sen började hon sjunga "Himlen måste sakna en ängel" och det var så fint, det gjorde Wilmas dop extra speciellt. Tack gumman, du är mitt allt och lite till.

(lite mörkt för kameran har snart gjort sitt tror jag)

Sen började själva dopakten. Allt gick jättebra och Wilma var så duktig. Hon var vaken hela tiden och nöjd.

Efteråt var det paparazzi fotografering. Ett smile där och ett smile där. Kan bli lite problem att få alla att titta åt samma håll...som här!

Hela familjen

Sen blev det stort kalas, hela huset var fullt med gäster och värmen steg till det dubbla. Ingen eld i brasan här inte...haha. Barnen lekte och var så glada och det gick så bra. Farmor Helene och några med henne var i köket och fyllde på sallad och städade och röjde och gjorde allting. Tack, tack...Du vet hur mycket det betydde för oss Och vi försökte liksom hinna med allt annat. Som att underhålla kalaset och försöka prata med alla och allt runtomkring liksom. Men det kändes som om alla var nöjda och glada. Wilma sov en stund när vi kom hem, men sen var hon faktiskt med nästan hela tiden. Du var så duktig gumman, vår lilla ängel!

När alla åkt hem satte vi oss i soffan, Clara hade redan somnat i sängen. Hon var så slut efter en hel dag med fullt ös och mycket lek. Wilma låg i min famn och bara så ut att vara så lugn och avslappnad och nöjd med dagen som varit. efter en stund slog hon ihop sina blå och somnade en stund

Så slutade en mycket stor och speciell dag i Wilmas lilla liv. En dag att minnas då Wilma fick sitt riktiga namn, WILMA Eva Elsa Söderlund!

Och så vill vi tacka alla som gjorde Wilmas dag till ett stort minne. Tack för alla presenter och gratulationer. Och till den härliga och glada stämningen som ni förgyllde kalaset med. Kram på er!