Jag har inte lagt ner bloggandet även om det ser ut så. Men det är mycket här hemma nu, och jag har inte alls den orken att skriva. Det skulle bara bli om allt elände och det tryter redan där liksom. Men jag lovar att komma ingång igen så fort jag bara har lusten och jag kan börja se allt från den ljusa sidan igen, jag lovar!
Så håll ut kära läsare....
Igår kördes huset ner från fabriken och klockan åtta i morse påbörjades ihopsättningen. Vi var ju lite oroliga för vädret, med tanke på vår vanliga tur med det mesta. Men därför valde dom att köra ner redan igår för att slippa köra i snöstormen. Och i em var jag och tjejerna och kollade in VÅRT NYA FINA HUS!
Vi gick inte nämre för det stod en lyftkran längre fram som höll på att jobba, men vi nöjde oss sååå bra med att få se det på lite avstånd. Nästa vecka ska vi få gå in och kolla....spännande!
Clara undrade när dom skulle måla taket....haha. Har vi tur med vädret imorgon så hinner dom få på takpannornainnan dom går på sin julledighet. Så under ett par veckor står vårt hus och bara se fint ut...Men 8 januari, då drar det igång igen, och sen blir det antagligen slutbes. runt den 28 jan och sen är det bara vårt vårt vårt vårt.....
Tjingeling!
Nu är det bara fem dagar kvar. Fem dagar, det är inte klokt. På Torsdag kommer vårt hus på lastbilar i sektioner och rullar upp på nya gatan....känns så overkligt. Vi är verkligen där nu, tiden har gått fort och man har knappt än insett att vi snart ska flytta. Till vårt NYA, NYA HUS!
Kaklet och tapeterna till fondväggarna är också beställda. Och jag bara längtar tills att få se hur det kommer bli. Kaklet känns såbra, det klickade liksom direkt för båda två. Tapeten i köket blir nog också kanon. Vi valde en Marimekko, eller jag valde och älskling bara nickade som vanligt....alltid liksom. Tycker han jag är så velig verkligen...haha. Nä, men den blir nog riktigt bra:) Blev som vanligt när det gäller oss väldigt mörka tapeter, men å andra sidan så är ju allting annat vitt och det är ju meningen att fonden ska sticka ut från mängden. De blir nog super....
Så nu räknar vi ner dagarna....Och Torsdag fm gäller det....Då är vi där och ser vårt framtida boende göra sig synligt....Underbar känsla.....
Jag uppdatera givetvis på bloggen om allt:)
Tjingeling!
Nu har det varit avslutning för gympan för prinsessan. Jag, Wilma, farmor och farfar var där för att beskåda vad dom gjort under hösten.Wima huliganen passade på att läxa upp alla barnen när dom satt tysta i ringen och blev uppropade. Hon ställde sig i mitten och gick sedan runt alla barnen och körde en ramsa "mamamamdadpapmapapadaa..." och såg väldigt upprörd ut..haha. Om ett par år lilla älskling får du också vara med, men nu är det syrran inte du:)
Mamma hämtade snabbt och mutan med kex fick börja:)
I år slapp jag dock springa med och vara gympabarn, dock bara efter Wilma. Men prinsessan var så duktig och hon hade så roligt. Tomten kom, fast inte den riktiga som Wille sa "han hade ju skägg under skägget". Smart:)
.jpg)
Här demonstreras lite inför att vara bilar som kör runt....Nu tankar dom:)
.jpg)
Wille riktigt speedad och det kan nog blir Stockholm Maraton om några år:)
.jpg)
Dricka paus....dax att fylla på vätska...man blir ju så svettig:)
.jpg)
"Kom alla mina gympabarn" "som vaddå" "som elefanter" En lek som man ser att alla barnen bara älskar....härligt!
.jpg)
Sen kom tomten som sagt, och allabarnen fick varsin tomteglob som man skakar med snö i. Wilma nöjde sig med pappret runt om:)
.jpg)
Clara och Wille avslutade kvällen med att hoppa lite från ribbstolarna...och så även Fia....det lilla gympabarnet...haha. Nöjda och belåtna tackade vi för denna termin och hoppas hoppas att tiden finns att fortsätta efter jul igen:)
Micke ville in till Modehuset idag för han hade ett presentkort på MQ som han ville använda till en ny tröja. Vi gick där inne hela familjen, alla supernöjda. Wilma i vagnen och Clara strosade omkring i affären och tittade när pappa provade. Han hittade en tröja och det visar sig att den är precis lagom.
Jag hämtar en tjej som jobbar där och ber henne följa med och tittta och frågar om hon tror att den krymper när vi tvättat den. Hon kunde ju givetvis inte säga så mycket, mer än att visst den dra säkert ihop sig lite på längden, men att det går ju attdra lite i den när den är blöt. Men eftersom en större storlek blev för stor runt om, så fanns inte det alternativet. Så då frågar min underbara sambo om det finns några garantier om den nu skulle krympa. och det säger sig ju självt att man kan inte gå tillbaka med en tröja för att den krympt när man tvättat den. Kläder drar ju alltid ihop sig lite. Du säljer TV apparater älskling...de e lite skillnad. Ni har prisgaranti. Men det handlar ju om saker! åhh...ville krypa under jorden, men jag bet ihop....å stackars tjej...haha.
Det slutade med att min 28 åriga sambo gav upp. Gick tillbaka med tröjan och tog vagnen och med stora kliv banade han väg ut ur affären. Han höll god min ända tills han kom ut. Då bröt han ihop...TOTALT
-Nu åker vi hem!, sa han med arg röst
-Men ge dig, är du 13 år eller....haha en tröja, sa jag
-Men det måste ju för sjutton finnas garantier om den krymper
Snacka om att jobbet sitter i huvudet, men älskling det här är inte TEKNISKA PRYLAR, det är KLÄÄÄÄDER....KLÄÄÄÄDER....Tänk om någon skulle komma in till dig och säga så här "du jag köpte en 46' men nu har den krymt till en 42' så tokigt va. Då får jag väl en ny?" haha.....dream om honye!
-Nä, ge dig nu, sluta tjura.
Det gick knappt att prata med honom....så arg och irriterad.
Nu hade man nöjda och glada barn med sig, och då ska väl gubben bryta ihop....Men jag lovar älskling. Nästa gång ska jag ta med tutten och snutte:)
Vill ni veta hur det slutade...Han gick tillbaka och köpte en annan tröja, för dom hade ju faktiskt fler, nämen oj:) Puss på dig!
Satt en förmiddag och gjorde en ritning på ett litet mini pepparkaksslott torn. Supernöjd och väntade bara på mannen skulle komma hem med degen så jag jag kunde börja göra mina delar. Det gick över föväntan, för att vara stirriga jag liksom. Delarna blev fina och nu skulle det sättas ihop när allt svalnat. Cool som jag tänkte vara så skulle det minsann sättas ihop med smält socker, DET GÖR ALLTID PAPPA, and so I. Jajamensan! Kan pappa kan jag..Och vi kan ju alla den stående repliken som ni läst innan. Om sockret....ajaja gör det om man bränner sig på det! Och AJAJAJAJ gjorde det! Skulle bara göra som pappa, det ser ju så jäkla enkelt ut, bara doppa ner bitarna och sen sätta ihop. Jag doppade ena kanten och skulle ta den från stekpannan, och så var det kört....riktigt KÖRT....de gjorde så in i bombens ont! Dumma socker.....inte nog med att det brände...det stelnade ju för tusan i hela handen på bara noll sekunder. Jag skrek, och tänkte i mitt inersta att det här tänker jag INTE tala om, inte för pappa iallafall:)
Under kallt vatten, och där satt den lååååånga blåsan fast i handen och pryder som ett minne och påminner mig varje gång jag ser den att "lägg ner Sofi, att du aldirg lär dig....sluta vara stolt! Men inte lär jag mig inte...Nä, jag var på att igen, men då hade allt bränt fast i pannan...å de luktade....fy och blääää. det gick inte.
Jag har alltid ogillat dom som använder lim...det är bara för amatörer. Herregud halva nöjet med huset är ju att sedan slå sönder det efter jul och äta upp dom dammiga, halvt mögliga bitarna. De e ju tradition:) smaka vad det smakar vill, här håller vi på traditionerna...så det så:) Men när allt nu bara gått åt skogen, så var det sista jag tänkte göra att kasta bitarna...ALDRIG. Jag hade själv varit arkitekten, never att jag låter mitt berömda mästerverk förfalla...hmm...inte mer än vad det gjort iallafall..haha. Hårt att säga det här, det gör sååå ont, och Pappa: det ska aldrig hända igen...jag loooovar. Men KARLSSONS KLISTER TUBEN är slut:( Och det fanns bara en fördel med lim...det gjorde iallafall inte ont när det klistrade fast mina händer....det är, jag svär ENDA FÖRDELEN!:) Vi kan väl glömma det här, jag ska inte ge mig på det där med sockret igen, jag har lärt mig nu, jag och smält socker funkar inte.
Bara jag tänker på att det är lim, så gör det ont i hela mig...Vill inte se det. Och Claras kommentar när hon ser att jag satt ihop det är:
"Men mamma, fy vad ditt pepparkakshus luktar illa"
JA, jag vet.....De e det där dumma, elaka klistrets fel! Arg blir jag...så super irriterad! Men vi glömmer det nu, vi kan titta på det, inte LUKTA! så bra va!
Har ingen bild på det än, för jag har inte fått på någon dekoration. Höll på en halv förmiddag med att få ihop en strut av ett smörpapper.....HUr gör man för att det inte ska snurra upp sig....Pappa, hjälp mig! Förklara för mig hur allt blir så enkelt när du gör det, men inte när jag ska göra något. Jag får till slut tålamods fall och lägger mig ner på golvet och slår. Då har det gått för långt va? Och tejp....vaddå da, ska man tejpa med det. Förklara då dumma tejp varför du inte vill fästa på mitt bakplåtspapper. Dumma dumma.....Är det någon som driver med mig, jag börja undra...Men ja, säg att om några månader kanske ni kan få se en bild....NÄR någon gett mig kraften och intelligensen att få till det! nästa jul kanske.....ahhhh...
Här kommer en bild iallafall, på eländet!
.jpg)
Och jag hade visst en bild på "slottet" med....haha skratta ni! Det är självaste arkitekten som skapat!
.jpg)
Ser ni där...därpå sidan. Det är smält socker! Just det....:)
Idag har tjejerna och jag varit hos Pappa/Morfar med familj. Efter en lite tung vecka så ville Clara väldigt gärna träffa Morfar. Och givetvis ville vi alla det. Så vi tog en heldag och bara hade det lugnt, mysigt och roligt:)
Det blev Lussebak med Morfar och Clara i spetsen, Wilma röjde, Lotta var första assistent och penslade och skötte bullarna i ugnen. Ellen gjorde knäck, som efter andra försöket blev riktigt bra. Den första satsen var också bra och god, men lite svåra att få ur formen;)
Sen fick pappa visa sina enorma kunskaper i att göra pepparkashus, och som den ständiga replik varje år när sockret smälter i stekpannan! "akta er för sockret, du vet Sofi, det gör ont" Ja, jag vet, några år sen nu, men den sitter fortfarande kvar, och det året den inte kommer Pappa, då blir jag besviken...haha. Och så blev det garnityr, Åhh vad fina dom blev. "Rör inte karamellerna" fick vi också höra både en, två och tre gånger. Men vem kan låta bli, de e ju gött med godis:) Men han är så duktigt på detta, och lika fina varje år. Sen men den fina snön på (florsocker) så blir det sååå juligt...hihi. Och det glada skrattet fick vi när han skulle pudra ett av dom med "snö", haha du är så roligt pappa...skrattar än...Men han använde en tesil...och när han skulle till att pudra så tar han fel sil och står där och skakar å skakar, men det liksom händer ingenting. Då säger Ellen "Men pappa..." "oj, det var visst silen med te i", kommer då min underbara far på...Lotta hade laddat för fikat och ställt en annan sil med just te i en kopp....Kul!:)
Rulla rulla liten lussebulla:)
.jpg)
Här blir det glasyr för hela slanten, och sååå fint, men Clara: Akta Karamellerna...haha
.jpg)
En liten mys stund med Bästa Lotta...:)
Ja, en väldigt rogivande och trevlig dag, Skönt att få umgås med familjen och bara kunna släppa tankarna kring allt lite. Clara tyckte nog också det var skönt. Hon sa till pappa idag "du är min bästa Morfar" Och det gjorde mig så varm och glad, och Pappa med kan jag nog med egna ord säga! En och annan mening om mormor dök upp, men det är vardagen, hon är ju som sagt alltid med oss. Och det enda vi kan göra egentligen och som är det enda rätta är ju att just prata om henne. Det är ju vårat bevis på att hon alltid kommer finnas inom oss.
Och som sagt han är bästa Morfarn, och bästa Pepparkaks dekoratören!:)
.jpg)
Nu har vi fått ett med oss hem, och imorgon ska det ställas på plats. Dock UTAN tomtar än, det är 2 veckor kvar...Minst! haha...Tack snällaste Bästaste Pappa!
Och tack Lotta, Ellen och Edvin för en toppendag...Vi älskar er!
Har inte haft någon vidare bloggkänsla denna veckan. Har vart rätt tufft här hemma. Clara har mått dåligt, och det har varit en tuff vecka för henne. Önska så att det tig slut, men det kommer nog hålla i sig långt framöver, hela livet. blir nog lättare för var dag som går, men det kommer alltid vara tomt för henne. Saken är den att det har gått upp för henne att Mormor faktiskt inte finns, och kommer aldrig göra mer. Bara i tankarna och minnena. Hon har flera gånger varje dag pratat om mormor, berättat för oss hur mycket hon saknar henne, älskar henne....Clara är bara 4 år, men hon är så förståelig och kan verkligen uttrycka sina känslor och tankar. Lilla tjejan, jag kan inte mer än stötta, och prata med dig. Jag vill också att hon kommer tillbaka, mer än något annat i världen.....och igår när jag hämtade henne på dagis så säger en av fröknarna att Clara blivit ledsen på samlingen. Dom hade frågat varför hon var det, och då hade hon svarat att hon saknade sin mormor. Vad dom inte visste var att hon inte längre fanns hos oss, hon är i himlen....Men jag förklarade läget och då fick hon lite dåligt samvete, men som sagt hon visste ju inte. Men nu vet dom, och dom skulle hjälpa till att försöka bearbeta hennes saknad.
Jag har alltid försökt prata med Clara om mormor, och nu som först så har det nog gått upp för henne att Mormor aldrig kommer att komma tillbaka, att hon är i sin himmel. För mig är det här också väldigt tungt, och denna veckan har varit tuff för mig också. jag som mamma, kan inte uppfylla önskan om att hon ska få sin mormor tillbaka....annars kan man uppfylla mycket som mamma, men här tar det liksom stopp...Vilket gör det så ledsamt och en och annan tår har kommit. Vi har kramats mycket, och pratat....Satt ett kort på hennes sängbord...försökt göra det bästa av situationen. Men det blir aldrig bra nog...För det går inte....Vi får aldrig mer se henne.
Clara har visat sin saknad genom att ena stunden vara ledsen och sen i nästa stund vara arg....Och jag känner igen mig så mycket. Hon visar sina känslor precis som en människa gör när någon fått lämna denna värld. Först är man ledsen och sen när man fått lätta sina tårar och tankar så blir man arg för att det blivit som det blivit...det är männsikans sätt att bearbeta en sorg....Men det är hårt att se sitt lilla barn må så dåligt....Det är där orättvisan i denna värld än en gång gör sig synlig...
Clara var bara 10 månader när allt hände, men hon tillbringade många timmar med mig på sjukhuset hos mamma...och det jobbigaste att höra var när lilla älsklingen sa till mig häromdagen. "Mamma, jag har sett mormor i rullstolen" och det där skrämmer mig lite. Vi har nog aldrig pratat med henne om att mamma satt i rullstol. Så någonstans känns det som om hon har minnen, vilket man inte tror hon har då hon var så liten... Men när allt nu kommit till verklighet för henne, så måste det ju har funnits någonting som fått henne att börja funderar och känna saknaden....
Att höra henne säga "Mormor saknar mig" "Mormor älskade mig" eller "Jag fick alltid glass av mormor, för hon visste att jag älskade det" Att höra dessa ord, känns ändå skönt. För hon vet hur det är. Hennes mormor älskar henne, och kommer alltid att göra...Hon är mormors lilla Sessa...för alltid!
Nu ska jag gå in till min fina lilla tjeja som sover så sött, pussa henne på pannan och sedan krama om henne...Den där tryggheten att få hålla om, och veta att den är besvarad...den gör livet värt att leva...Hur orättvist det än kan vara. Men vi har varandra här hemma, stöttar och bara att finnas nära när tårarna trillar gör att vi orkar kämpa vidare tillsammans....Hon är bara ett barn, men barn är i såna här situationer så sårbara, vliket man önskar att dom skulle få slippa bli. Slippa förlora någon dom skulle fått uppleva sitt liv med, någon som skulle fått ta del av sitt barnbarns framtid....Så blev det inte...
Men tillsammans är vi starka....Du och Jag, Clara
Wilmas badbalja är utlånad, och pappsen tycker han var bäst när han kom på det här. Nää, Wilma mamma rädda dig! Haha...
.jpg)
Inatt kom Clara in till oss och som vanligt kryper hon upp på pappas sida och lägger sig där. Alla somnade igen men sen vaknar Clara och säger till Pappa att dom ska gå upp och kolla barnprogram. Micke går upp med henne och dom sätter sig framför tv'n och ska kolla in barnkanalen. Det lustiga var att det inte var något barnprogram, det var bara tomt. Micke kollar klockan och inser att den står på 01.26....hahaha....
Så det var bara att övertala prinsessan att gå och lägga sig igen, klockan är ju mitt i natta:)
Wilmis tar alla chanser hon får när dörren till toaletten är öppen, och har man riktig tur så är ju toalocket inte stängt heller, de e' bäst!
Igår hade Clara hoppat upp på toan, kissat och ropade att hon var färdig. Jag går in till henne och ska precis torka när jag upptäcker det oväntade spektaklet. WILMA har hämtat mina paket som jag gjort iordning för att skicka iväg till mina traderavinnare. OCH slängt ner i toan.....de e bus i denna tjeja vill jag lova. 3 paket och Clara har inte tittat när hon hoppat upp så hon har kissat på alla. Och vem vill titta ner där, OCH det är ju inte något man kanske förväntar sig i en toa liksom:)...haha
Tur för mig att jag tejpat dessa paket så inte ens ett litet kvalster skulle lyckas ta sig in:)
Men som sagt, det blev en extra tur med tvättmaskinen, de e ju så roligt att tvätta...mmm love it! Mammas Busunge, de blir snart snickeboa:)
Det behövs ingen final i IDOL i år. Finalen har vart nu ikväll. Vilken stjärna, slår alla andra totalt! jag har alltid varit imponerad av killen, men ikväll, ikväll är han mer grym än någonsin...whaaaaa:)
Han har ju allt som behövs. Stil, charm och så denna fantastiska sångröst....Jag får gåshud! Shit så bra!
Så ikväll är jag inte så ledsen, och jag tror Mariette åker ut. Jag har inte vart så imponerad av henne någongång. Men det är nog mest för att jag inte gillar hennes stil, uttryck på scen. Sången har hon, men det räcker inte. Det behövs mer. Tove min andra favvo, kommer stå med Erik på finaldagen. Det är jag rätt övertygad om. Och jag hoppas! Men det återstår att se. Vilken enorm vilja på scen, det är hon och Erik. Dom ger allt, och fångar upp folket med det det dom visar och förmedlar. Ni rockar!!
Wilma sitter i sin matstol och är sååå arg, skriker och det känns ett tag som om taket ska lyfta. Då springer snällastorasyster fram och sätter igång med en lek. Nu kan jag nog tycka att det var lite överkurs på denna lek...haha. Men vem kan liksom inte vad hunden säger, den leken är ju gammal nu:)Clara börjar underhålla.
-Wilma, Wilma, här är jag. vad säger björnen eller vad säger krokodilen. vad säger krokodilen mamma?
-hmm...ja, ehh...den var svår...bsibsisbsi..kanske?
-Nähe Wilma, mamma kunde inte det. Men då tar vi: Vad säger huggormen?
Vid den här tiden sitter Wilma tyst, och jag med....Det här med biologi är inte min grej:)
Clara avslutar med:
-Men mamma, kan du ingenting eller?
Ibland är det inte lätt att vara mamma, man ska kunna så mycket liksom...haha
Nu är jag arg, eller rättare sagt irriterad! Man sätter inte upp tomtar den 26 november, nää det gör man inte! Och enligt mig ska man inte sätter upp advents prydnader innan advent. Helt okej med att börja hänga upp lördag kväll, men det är absolut tidigast. Förstår inte varför alla ska ha så bråttom, varför inte var tid kan få ha sin. December månad är tidigast att få pryda sitt hus med tomtar. Men här hemma sätts dom upp dagarna innan julafton, just för att det är då julen närmar sig. INTE i November! När tomtarna sätts upp är det en längtan för barnen till julafton, något spännande och tankarna om att snart, snart kommer tomten. Ja, alla får ju tycka, men så ser jag det.
Funderade på om vi skulle börja ta fram poolen redan i, ja säg februari, låter vettigt va? Eller varför inte fira alla födesedagar första januari. Ja men det är ju så jobbigt att vänta! Nä just precis!
Lite morgon irritation....går snart över:)
Tänkte sätta upp lite påskpynt nu, tiden går fort....;)
Det är inte lätt för Rorri racerbil just nu. Han har nog gått in i depression och behöver ladda om batterierna. Det är en pärs varje dag när han ska köra iväg, tur han har sin kompis som hjälper honom att ladda om. Men det är lugnt Rorri, vi ska hjälpa dig tillbaka. Vi ska fixa ett nytt batterie till dig. och så är du tillbaka och går som en racerbil med full energi. Då blir nog din förare lite mer "happy" också:)
Igår var jag och Eva på Winnerbäcks konsert i Karlskrona. Och som alltid när denna fantastiska man ger sig ut på turne så blir det bara så bra. Han är bara sig själv, lyser upp och kör sitt egna. Kan inte låta bli att bli så fascinerad av vad han åstadkommer, utan att behöva förstora upp sig i medier och tv. Man behöver inte "sälja" sig för att nå ut för att folk ska hitta dig. Allt detta har Lasse själv bevisat. han har gått sin egna väg, och genom små kryphål nått ut med sin musik, och därmed vunnit många hjärtan. Säkert inte alla som lyckas med detta, det krävs nog en enorm vilja för att ta sig den vägen. Men han har lyckats, och han har gjort sig stor genom att bara följa sin egna väg. Strongt! Kvällen bjöd på mycket, väldigt mycket. Man sitter på sin plats, och utan att man tänker på det så följer man med i musiken, får ben och armar att klappa takten. Det är musik som har fångat hjärtat. han bjöd på många fina verk, och kvällen vackraste måste jag medge var när han och Anna Stavling sjöng "om du lämnade mig nu" Det var magiskt, så vackert och man blev berörd av det dom framförde. Rösterna fick mig att nästan få gåshud...guddomligt!
Många av hans nya verk var riktigt bra också. "jag får liksom ingen ordning" var en av många som fick en stillsamm publik att börja växa och skina upp. Sen kom ju som alltid "hugger i sten" och vem kan låta bli att sjunga med, det ska bara vara så!
Någon som också imponerade på mig var Anna Stavling, vilken stjärna...Lasse har alltid haft så kunniga och imponerande sångerskor bredvid sig....och jag kan bara säga igen. Anna Stavling var åter en av dom! Sida vid sida följdes dom åt hela konserten, och mot sig hade dom en hel värld med fans som förgyllde en kväll där en mästare visade upp sina verk och stod för så mycket mer än bara underhållning! Värme.....
Tack Winnerbäck än en gång! Mmmm...love you!!
.jpg)
.jpg)
Tack Eva för en härlig och musikfylld kväll i en inte alltför mycket tajkånstil...haha...Bara lite:)
Clara blev helt lyrisk igår när farfar kom hit. då det för övrigt var väldigt kaos här hemma. Så Farfar, tack än en gång för hjälpen. Vi hann väl bara säga "Hej" och "hej då"
Men som sagt, Clara blev helt till sig och springer ut och möter farfar och sen i kanon fart springer in på sitt rum. Och då slår hon i foten i dörrkanten....Och blir jätteledsen. Jag byter överfull bajsblöja samtidigt, och kan säga att just då, då kände jag mig lite otillräcklig får jag nog medge. Men , som allt så ordnar det ju alltid sig till slut. och när wilma var färdig så tog jag min prinsessa och gick in på toaletten, för vi måste ju ha plåster, och absolut INGA fula...de går ju bara inte:) Men när hon sitter där på bänken och jag ska plåstra om, för det blev ett litet jack mellan tårna, så det gjorde nog faktiskt lite ont den här gången...tjejan:( Men så säger hon till mig med tårar som rinner:
-Mamma, jag är nog ingen riktig prinsessa, för dom springer inte och slår sig, dom går ju!
ja, vet inte riktigt hur det är med den saken....Men för mig är du Mammas riktiga PRINSESSA!
Igår var vi tillsammans med ledaren för grävning och plattläggning, samt kvalitetsansvarig ute vid tomten och kollade in hur huset skulle stå. Mycke pinnar var det. även carporten hade fått sin plats med pinnar. och då det som sagt dragit ut på tiden, så var det bara att köra igång. Så igår eftermiddag satte grävskopan sitt första tag och därmed kan vi snart se något som liknar mer en tomt än ett avverkat skogsparti...haha. Känns så fruktansvärt bra att det har kört igång nu. Snabba ryck, men det är bäst så...Vi har bara gått och väntat nu och äntligen känns allt så mer verkligt. Vi kommer få vårt hus, Vårt NYA fina hus!!mmm.....
Wilmas kompis Elton har förvana att vakna väääldigt tidigt på morgonen. Trötta päron som inte har något större val än att gå upp och leka med sin prins. Och jag förstår verkligen vilken pärs det måste vara att gå upp vid 04.40, det hade jag aldrig orkat. Då hade någon fått banka mig i huvudet, då kanske jag hade öppnat ögonen iallafall:) Men Elton han vet hur man gör. Jag ska nog lära lilla prinsen att det finns något som heter sovmorgon så Mamma och Pappa orkar med det som återstår av dagen. jag ska göra ett försök iallafall..haha
Då vi här hemma är rätt bortskämda med att få sova, åtminstone till 7.30, så är vi inte lika bortskämda med att få ligga i soffan, mysa, äta gottis och bara kolla tv när barnen somnat för kvällen....För ALLA barn somnar ju inte. Wilma, vi måste snacka nu, det här går inte. Man kan inte klockan 23.30 springa runt hemma och klappa händerna och bara vara allmänt lycklig....Mamma orkar inte det då, mamma vill SOVA...Haha. Hon sov två timmar på förmiddagen igår, sen sov hon inget mer. Hon fick sitt vaccin igår, och hon på BVC tyckte hon blev lite full, hon vinglade omkring på golvet och lekte tittur i dörröppningen med dom andra som jobbar där....och skrek "maaaaamma maaaaamma" konstant. Vi skrattade allihopa....
Men iallafall vid 23.40 sa jag till min lilla sessa att nu går mamma och lägger sig, du kan ju komma sen...Men hon kom aldrig..haha så pappa gjorde en flaska välling och då helt plötsligt när flaskan var uppdrucken så sov hon....Sen har vi fått sova hela natten, fick till och med väcka henne när vi skulle lämna Claran på dagis. Men hon var på toppenhumör.....De var tur för henne det;)
Men man ser hur olika man kan vara...och jag ser nog hellre att jag får tampas en hel kväll med att leka, än att gå up tidigt tidigt på morgonen, vara Zombie och försöka få ihop två legobitar. Där skulle jag nog brista.. Så Elton, vi måste snacka, man ska sova....leka kan man göra hela dagen. Någon mer kille med den energin får man nog leta efter, så jag fårstår dig eva att du är sket slut....och hur mycket folk än säger att det vänder någon gång, så vore det kanske en tröst att veta det datumet...eller hur....Så man kan förbereda sig liksom. Jag säger ingenting. Jag bara hjälper dig att hålla modet uppe, och glädjer mig åt att vi kan skämta om det. Vi lever här och nu, och imorgon är en annan dag:)
Under tiden vi var på byggstartsmötena igår så hade jag lämnat av mina fina prinsessor hos Eva. Wilma somnade på vägen ut och jag hade hoppats att hon skulle sova mestadels av tiden jag var iväg. Men då det Olinska hemmet bjuder på väldigt mycket energi, iallafall av barnen i huset så vem vill sova. Så eva hade hand om en 1 årig liten wilmis, en "jackass" Elton 9 månader, och så Clara och Sigge. Men allt hade gått jättebra, hade lite ångerst...det hade jag allt. Men eva grejade det här galant, hon är lugnet själv...hahahoho...med en "bruten" lilltå. Förvånad? Nää!haha. Men tack Snälla Eva för hjälpen. Du är en redig supermamma...
Och du...På söndag gäller det! Du, jag och WINNERBÄCK. Det är så skönt med vissa personer. Dom vet att jag aldrig får tummen ur. Så Eva tog saken i egna händer och beställde två biljetter till Winnerbäck....Och överraskade mig...du är en Pärla gumman! Lite synd bara att Micke nu missar detta, men jag ska nog fixa något fint till dig gubben...En t-shirt kanske....Det har jag ju fixat innan menar jag...haha!
Igår var vi på vårt första byggstartsmöte. Allt har dragit ut på tiden...ochdet har verkligen varit en lång period nu då ingenting har hänt. Vi har bara fått hem en massa papper, skrivit under och så har det fortsatt i den andan. Men igår hade vi två möten. Ett med projektledaren udner en timme för att gå igenom allt med huset så att allt stämde. Därefter tog vi sällskap och gick till kommunen och hade även där ett möte på ca en timme. Det här byggstartsmötet borde egentligen har skett för iallafall två månader sen, men då någon snubbe på kommunen inte kommit till skott och inte funnits närvarande så har det som sagt dragit ut på tiden. Men nu är detta möte avklarat och därmed kan grävskopan ta sitt första tag och börja ställa iordning för grunden. Och det vi fick reda på igår är att Huset kommer om fyra veckor, tjihoo fyra veckor....ohh så härligt! Så i tre sektioner färdas huset hit, sätts ihop direkt och förhoppningsvis om vädret är med oss så hinner dom lägga på teglet innan dom går på julledigt. Och beräknad slutbesiktning blir v.4. Det är så nära nu....och vi alla här hemma längtar så enormt mycket. Och idag fick vi reda på att redan imorgon börjar dom gräva upp tomten för att iordningställa den. Nu börjar det verkligen...Nu är det igång.... Vi kommer under några veckor få vara delaktiga och se hur vårt NYA hus blir mer och mer verklighet...årets Höjdpunkt,,,Det här är vi värda...det här är början på vårt nya liv....som vi hoppas enbart ska bjuda på positiva skeden i fortsättningen!
Som sagt...Uppdateringar kommer..
Tjingeling!
Oj, oj,oj...vilket firande:) Dagen började med Skönsång av mamma och pappa. Men ingen liten tjeja vaknade. Båda sov...Micke föreslog att vi skulle krypa ner och sova igen, men nä det kan vi ju inte. Clara ville verkligen att vi skulle komma in och väcka henne idag. Så pappa kröp upp och la sig mot henne och jag sjöng än en gång "idag är ingen vanlig dag...." Och då vaknade båda två på samma gång. Presenterna öppnades och sist men inte minst så öppnades prinsessklänningen. Först visste hon nog inte hur hur hon skulle reagera, hon sov nog fortfarande egentligen. Så mamma blev lite ställd och förvånad över att hon inte sken upp och blev superglad. Men efter några minuter så var det över. Då hade hon vaknar riktigt och sen satt klänningen som en smäck på henne. Och nu ikväll började vi fundera på om dom satt superlim på insidan...den har liksom suttit där hela dan....hahha. Från morgon till det var dax för pyjamas. Men är lovligt stolt över att nu äntligen fått sin prinsess klänning.
Sen åkte pappa och prinsessan ut till Farmor och Farfar för att hämta lite bord och stolar. Och jajamensan, med klänningen, kronan och handskarna under overallen:)
.jpg)
.jpg)
"DU, snackar med en prinsessa, var det något mer" Men Wilma räcker ut tungan, liten men tuff...hihi
.jpg)
Vid 13.00 kom dom första gästerna, och sen rullade det på....ja, det kan man nog lugnt säga. Det blev åter igen hela huset svänger och barnens famnar blev fulla med presenter. Måste bara nämna...mmm...måste, hihi. Men jag sa till micke att det är lika bra att vi tar bordet med iläggsskivan i för detblir ju rätt många, även om många skulle komma vid olika tider. Men nä, nä det behövdes inte. Det räckte med bordet för sex personer ute i hallen...jaja. Okej , sa jag vi får väl se då...du gör som du vill, men vi får väl se vem som får rätt. Och VEM hade rätt! Precis, alltid jag....Så det slutade med att det bordet också kom in. Nämen vad trevligt att alla får plats. Ingen behövde sitta på golvet;). Att dom aldrig ger sig gubbarna...moahaha!
Så det var många i huset och värmen spred sig fort, bastuvärme snarare. Men det var jätte trevligt och alla var glada. Clara fick blåsa ut sina ljus igen, och samma denna gången...Jag hann inte me med kameran, så en blid i efterhand som vanligt...haha
.jpg)
.jpg)
Prinsessan fick även äran att blåsa ut Lilla hjärtats ljus.
Ja, en superlyckad kalasdag. Och sista gästerna lämnade hust vid 19.45. Så en heldag med allanära och kära som ville fira våra små älsklingar, som förövrigt har varit så snälla och duktiga hela dagen. Och nu ikväll blev det lite mys framför tv.n med lite presenter som ville inspekteras.För det fanns ett presentbord som var långt ifårn tomt, snarare överfyllt!
.jpg)
Så Tack alla ni som firat våra prinsessor idag! Kram på er!!
.jpg)
GRATTIS TILL VÅR FINA PRINSESSA PÅ
4-ÅRSDAGEN
"vad är det för en dag, är det en vanlig dag, nä det är ingen vanlig dag för det är CLARAS födelsedag, Hurra Hurra Hurra!"
Hon, kvinnan som gett dig livet. Hon, som är så lätt att ta för givet. Hon, som är där för dig vad som än händer och var du än gör. Hur elak du än är och hur mycket du än förstör. Hon, som kommer följa dig genom livet, tills du växer upp och blir stor, Jag pratar förståss om alls våran kära mor. Livet utan henne skulle aldrig bli det samma, jag skulle aldrig kunna klara mig utan min mamma. Min mamma, har funnits där så länge jag kan minnas, Och vore det inte för henne, skulle jag inte ens finnas. Det finns så mycket man borde tacka henne för, Och visa sin uppskattning för allt hon gör.
Hittade denna fina dikten, och kunde inte låta bli att lägga in den på min blogg. Man ska aldrig ta livet för givet. Jag önskar inget mer än att det varit JUST jag som skrivit dikten nu idenna stund. Men för mig blir den ett minne, Hon fick inte följa med på min resa genom livet som just HON har gjort att jag kunnat få uppleva. jag kan inte visa henne min uppskattning, hon finns inte här.....jag hann aldrig säga alla dom orden om hur tacksamjag var över att få vara just hennes dotter....hann aldrig...
Och nu står vi åter inför ett Kalas, där det saknas någon...Men ljuset ska brinna och bilden på dig älskade Mamma finns i min och andras närvaro. Dina barnbarn firar sina födelsedagar, och det är så sorgligt, ledsamt, ja, det finns inte ord för hur det känns....Men det finns ingen Mormor här imorgon som får krama om och visa sin givmildhet. Det finns inte ord....man blir bara Arg...arg för att livet tog dig ifrån oss!
Det stora prinsess kalaset! Och här är lugnet före stormen...haha. Lilla hjärtat passade på att äta innan dom stora tjejerna skulle äta taco. Och Prinsessan själv hade sin valda plats
.jpg)
Kompisarna kom och present öppningför fulla muggar....och kan ni förstå, alla saker var rosa...Det finns fler som lever sina små prinsessliv, så söta allihopa. Dom lekte jättebra, vände upp och ner på hela rummet och wilmas...de e inte dåligt. Och vi kom på varför dom gick in på hennes rum. Jajjamensan, det fanns ju inte en ledig plätt på golvet, så dom togmed sig hälften av alla saker in till andra rummet, herregud så smart...haha. Men är det kalas så är det!
Sen var det fiskdam....And the girls like it very much....Micke var bakom schynket. Och alla fick varsin godispåse. Sen brast det någonstans....Micke "den påhittige" blevett spöke, och skrämdenästan livet ur prinsessorna. Shit va dom skrek....I de högsta tonerna dom kunde hitta. FEM TJEJER!....ni kan ju förstå:) och sådär höll han på i typ 15 minuter. Jag och två andra mammor satt i köket och höll för våra öron. Vilken Ljudnivå, jag kan säga att om det nu bodde några spöken här innan så har dom gett sig av och vågar aldrig komma tillbaka, LIVRÄDDA!:) Men prinsessorna njöt ändå av Lekprinsen....så duktig så älskling!!
.jpg)
Här håller "spöket" sig på lite avstånd, haha och prinsessorna med... Men vem var beredd på att en fiskedamm skulle bli ett spöke.
.jpg)
Det är inte så man börja undra vem som hade roligast egentligen:) Men det är bra älskling att du tar på dig lekfabror rollen, ja e ju inte så bra på det. Jag står ju för käket:)
.jpg)
Sen blev det Glass tårta som jag gjorde igår kväll. Clara blåste ut ljusen innan jag hann räkna till ett. Snabba bullar, tur mamma hann ta fram kameran innan tårtan var uppäten iallafall:)
.jpg)
En Glad och Nöjd prinsessa, snart FYRA år! Kalaset är slut och mamma och pappa har hittat ett golv i rummet..haha. Sen blev det en lugn stund framför askungen på tv....de e avslappning....särskilt när man sett den typ 200 gånger:) Men vår älskade fina prinsessa tröttnar aldrig, Det är Askungen igår, idag, imorgon...ALWAYS!
Jag finns där
När mörkret är nära och man allt ljus tycks mista, det är då man söker efter minsta lilla gnista. Ibland ger man upp, ibland står man kvar. Glöm aldrig bort vad det är du har. När allt tycks försvinna och du ensam i allt står, minns då mina ord att jag kommer och torkar bort din tår. För jag finns där i både mörker och ensamhet. Jag älskar dig gumman, hoppas du det vet.
Jo, Lilla älskling, IMORGON är det "löda". Imorgon är det den nästan stora dagen. Prinsesskalaset...som "vi" har längtat allihopa...haha. Och det är bara tjejer som får komma, bara prinsessor, inga prinsar. Jo, bara en prins och det är pappa. "Han får väl vara med då, så vi kan få ha fiskdamm". Men vilken lycka pappsen, kanske lite glitteroch glamour ska pryda dig denna dagen...hoho. Ja, hårda ord, men så är det, prinsarna får vänta på sin tur. De e riktig det, dom ska hållas hårt!...söt! och det har inhandlats både muggar, tallrikar, sugrör, duk, godispåsar, servetter...ja, gud vet allt. Och gissa med vad? Precis, PRINSESS motiv! Hela köret....
Lite tacos till lunch och sedan har mamma gjort glasstårta med hallon och strössel. Ja, lite pysslig är jag allt....tycker själv det ska bli rätt mysigt....fast lika beredd på hög ljudnivå, prinsess snack och hela huset svänger. Men jag vet att Claras förväntningar för det här är så hääääääär stora! Eget kalas med kompisarna, det är stort. Så vi hoppas att det blir en dag som kommer glädja henne länge:)
På söndag är det Big family Kalaset. Då blir det många, många som ska vara med och fira. Vi slår ihop och firar båda våra små underbara Både släkt och vänner kommer! Men vi börjar morgonen med att sjunga "ja, må hon leva". Fyra år vår lilla prinsessa:) Och jag tror att vi har lyckats riktigt bra med presenterna. kan man bli gladare än att få öppna ett paket och det ligger världens finaste prinsessklänning däri...ja, vi får väl se. Men jag tror vi blir världens bästa den morgonen:)
Jag sa till Clara idag att du får inte bli lika arg som Wilma blev när vi kommer och sjunger för dig. och hon svarade:
-Det blir jag inte Mamma
-Men efterson du fick öppna Wilmas presenter så får väl Wilma öppna dina, sa jag med ironi:)
-Nä, jag öppnade ju bara en
-Skojade ju bara gumman, klart du får öppna dina presenter själv
-Ja, nu var du rolig mamma, du skojade ju bara haha
Klart jag skojade, men det var rätt roligt!!
.jpg)
"tror hon sover, nu gäller det....TA DOSORNA...fort....
.jpg)
...inte ramla, inte ramla...och jag har båda!, kom igen nu innan hon ser mig....
.jpg)
...här sitter jag i lugnt läge...får se nu, barnkanalen, nää....nyheterna, bläää....animal planet, ja dom kanske visar en film om barkborren. Kan ju smaka lite på dom också det hinner jag nog...
.jpg)
åhhh...attans, nu var det roliga över. Men jag tänker inte släppa dom, aldrig....jaha, och där rök dom med...
.jpg)
...får väl fortsätta leta bark då, finns väl någon knaprig bit kvar, man börjar ju bli lite petig:)"
Som sagt, vi var på ladies night i fredags. Eva, Fia, Sandra och jag. Det var verkligen längesen jag hade så roligt och inte tala om, skrattat så mycket. Herregud vilken toppen kväll! Tack vänner, det här behövde jag! Vi tog våra stora kliv in på röda mattan och sen var förfesten igång!
.jpg)
Vissa hade lite svårt att komma igång, typ "skål på dig då Eva" haha...Men Sandra försöker minsann liva upp stämningen...:)
Senare tog vi oss in till hallen där borden stod uppdukade och scenen upplyst. Där väntade även våra kort som man skulle hämta ut sin t-shirt på. Fia hämtade sin direkt, och vi andra tog våra när vi åkte hem. Och det var nog det bästa på hela kvällen....haha...Fia slarvar bort sin, Eva lyckades slarva bort sitt kort....Men jag och Sandra hämtade ut våra. Men Sandra och jag ställde upp för våra vänner, jajamensan. Vi gick in igen i folkruset där alla bara ville ut, men vi skulle in...hoho...Sandra skulle ta sig in till borden igen och kolla om det fanns några överblivna kort kvar...Men hon kom inte så långt, fick inte gå in till borden igen. Jag, jag gick fram till personalen som hade fullt upp med att dela ut tröjorna, och gladare än gladast var jag. Körde en snygg liten fint om att jag minsann hade stått här länge för min tur och sen hade dom bara tagit min lapp men jag hade faktiskt inte fått någon tröja...sådeså...grr...GICK INTE så bra, den finten höll inte...men bredvid mig står en dam och har tydligen hört hela dåliga historien och skrattar och så ger hon mig sin lapp...haha...tänk vad man kan ha inverkan på folk....tjohoo. Så med glad min gick jag ut och gav Fia en tröja! De e kompis det, eller hur!:) Sorry Eva bara, men det är lugnt va, du kan få låna min,hihi!
Men tillbaka igen till kvällen innan tröj strulet. Vi väntade på maten, den om ju aldrig...så vi åt upp brödet först som stod på borden...ahhh så gott! Och efter det blev Fia tyst...hon hade snackat om detta bröd sen vi satte oss, så rolig liksom...haha. Sen kom maten in, majskyckling, med "typ" tjock potatisplätta, paprikasås och det bästa...BROCCOLIPURE....det var liksom pricken över i:et, snacka om att man kände igen sig, småbarnsmammor...ALLA vet vad broccolipure är:) Vi år som om vi aldrig hade sett mat, synd att den tog slut så snabbt....Men bara att få sitta ner och äta, vilket lyx...! Ja, sen fortsatte kvällen i skrattets anda....Ojj vad vi skrattade och uppträdandet var så bra....Hej å hå....oj vad vi "shakade loss". och så slank det ner lite alkohol då och då...:) ja, det hände så mycket, så roliga "tajkån" mammor grejer, som man fortfarande njuter av och skrattar år bara man tänker på det!
Kvällens bästa kommentar!
-Vi skulle vilja ha en sån här till, säger Fia till servitören
Fia ber om en vinare till, vi var tre som hade delat på den vi förbetällt, och så ville vi ha en till. servitören tittar på oss, och säger med väldigt förvånad min, och då menar jag FÖRVÅNAD nästan chockad min..haha så bra
-EN HEL SÅN TILL!
Både jag och Fia svara JA! och sen börjar vi gap skratta, det gjorde inte servitören, hon blev snarare illröd i ansiktet och tyckte nog det var väldigt pinsamt.....1-0 till oss gumman!
Vi fick vårt vin ska bara tilläggas...tjihii!
Vad hände mer för tajkån då?, jo....Eva smart satte sin fot under min när jag dansade/hoppade. Var inte så skönt för henne kan jag nog med egen blick säga....Hennes tår är ju inte som dom ska vara i vanliga fall, så inte blev det bättre tror jag...haha Sorry gumman! finns möe att skriva om, men det här var lite tagna delar! And Now the photos...:)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Killen hela kvällen....ANDREAS JOHNSON...behöver inte säga mer....Han är bäst!
.jpg)
.jpg)
.jpg)
Ja, tack än en gång Vänner för denna fantastiska kväll, de här måste vi göra om!
Och som på gamla goda tiden så avslutade jag min glada kväll med 2 kulor mos och räksallad, brukade vara gurksallad, men man är ju äldre nu,,haha! En sak till...haha så rolig...men Det första Fia pratade om när vi kom dit, var MAT...och det sista Fia tjatade om när vi kom hem...mm..just det! MAT! jag älskar dig gumman, knasFia!
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)
.jpg)