.: Där fick jag...dumheter:)

Satt en förmiddag och gjorde en ritning på ett litet mini pepparkaksslott torn. Supernöjd och väntade bara på mannen skulle komma hem med degen så jag jag kunde börja göra mina delar. Det gick över föväntan, för att vara stirriga jag liksom. Delarna blev fina och nu skulle det sättas ihop när allt svalnat. Cool som jag tänkte vara så skulle det minsann sättas ihop med smält socker, DET GÖR ALLTID PAPPA, and so I. Jajamensan! Kan pappa kan jag..Och vi kan ju alla den stående repliken som ni läst innan. Om sockret....ajaja gör det om man bränner sig på det! Och AJAJAJAJ gjorde det! Skulle bara göra som pappa, det ser ju så jäkla enkelt ut, bara doppa ner bitarna och sen sätta ihop. Jag doppade ena kanten och skulle ta den från stekpannan, och så var det kört....riktigt KÖRT....de gjorde så in i bombens ont! Dumma socker.....inte nog med att det brände...det stelnade ju för tusan i hela handen på bara noll sekunder. Jag skrek, och tänkte i mitt inersta att det här tänker jag INTE tala om, inte för pappa iallafall:)

Under kallt vatten, och där satt den lååååånga blåsan fast i handen och pryder som ett minne och påminner mig varje gång jag ser den att "lägg ner Sofi, att du aldirg lär dig....sluta vara stolt! Men inte lär jag mig inte...Nä, jag var på att igen, men då hade allt bränt fast i pannan...å de luktade....fy och blääää. det gick inte.

Jag har alltid ogillat dom som använder lim...det är bara för amatörer. Herregud halva nöjet med huset är ju att sedan slå sönder det efter jul och äta upp dom dammiga, halvt mögliga bitarna. De e ju tradition:) smaka vad det smakar vill, här håller vi på traditionerna...så det så:) Men när allt nu bara gått åt skogen, så var det sista jag tänkte göra att kasta bitarna...ALDRIG. Jag hade själv varit arkitekten, never att jag låter mitt berömda mästerverk förfalla...hmm...inte mer än vad det gjort iallafall..haha. Hårt att säga det här, det gör sååå ont, och Pappa: det ska aldrig hända igen...jag loooovar. Men KARLSSONS KLISTER TUBEN är slut:( Och det fanns bara en fördel med lim...det gjorde iallafall inte ont när det klistrade fast mina händer....det är, jag svär ENDA FÖRDELEN!:) Vi kan väl glömma det här, jag ska inte ge mig på det där med sockret igen, jag har lärt mig nu, jag och smält socker funkar inte.

Bara jag tänker på att det är lim, så gör det ont i hela mig...Vill inte se det. Och Claras kommentar när hon ser att jag satt ihop det är:

"Men mamma, fy vad ditt pepparkakshus luktar illa"

JA, jag vet.....De e det där dumma, elaka klistrets fel! Arg blir jag...så super irriterad! Men vi glömmer det nu, vi kan titta på det, inte LUKTA! så bra va!

Har ingen bild på det än, för jag har inte fått på någon dekoration. Höll på en halv förmiddag med att få ihop en strut av ett smörpapper.....HUr gör man för att det inte ska snurra upp sig....Pappa, hjälp mig! Förklara för mig hur allt blir så enkelt när du gör det, men inte när jag ska göra något. Jag får till slut tålamods fall och lägger mig ner på golvet och slår. Då har det gått för långt va? Och tejp....vaddå da, ska man tejpa med det. Förklara då dumma tejp varför du inte vill fästa på mitt bakplåtspapper. Dumma dumma.....Är det någon som driver med mig, jag börja undra...Men ja, säg att om några månader kanske ni kan få se en bild....NÄR någon gett mig kraften och intelligensen att få till det! nästa jul kanske.....ahhhh...

Här kommer en bild iallafall, på eländet!