Han glider fram.....mot NYA äventyr =)

Inte alla som halkar fram på bananskal, men min älskade sambo vet precis var han ska sätta foten, haha
Han tyckte han vart länge nog på Dressman, hmm (2 månader=) så han kände att det var dax för NYA äventyr, haha
Nä, skämt å sidor, Dressman har varit en mycket trevlig arbetsplats, men man måste våga chansa och ta emot erbjudanden när dom bara sådär knackar på dörren. Du funderade ett tag men insåg rätt fort att det var inget att tveka om, bara att tacka JA, ingen återvändo. Och det är precis vad han gjort, och jag har bara funnits där som stöd i det valet du gjort. Och jag tror att det här blir mer än bara bäst älskling.
Och idag när du kom hem från jobbet och hade haft regionchefen på besök där han förklarat hur tråkigt han kände för att du slutar och med väl valda ord sagt att framtiden hade erbjudit dig mycket stora chanser inom företaget, men samtidigt förstod dig så var du så glad och jag såg hur stolt du var. Även alla andra inom företaget som sagt att dom förstår dig men kommer sakna dig. Jag är väldigt stolt över dig och du kommer gå långt i framtiden älskling. Du har det där varma, rättvisa bemötandet mot alla, kunder som personal. Du uppskattar din personal och ser aldrig några problem, allt går att lösa precis som en butikschef ska.
Lycka, lycka lycka till min bästa bananglidare...hihi!

Jag och våra fina små prinsessor gratulera dig till det Nya jobbet som butikschef i Mönsterås på.......
dadadada......

Kommer sakna lite din fina Outfit du haft varje dag....å de får man=) men så länge du inte kommer hem å lukta ko baj.. och ha en grönvit keps på da så är de lugnt.

Ibland får man vara lite rolig, det hör liksom till =)

Mors dag....

Idag firas vi mammor lite extra för dem vi är. Vi blir uppvaktade och man ger bort en liten blomma eller gåva av något slag. Kanske träffas man hemma hos någon och firar denna speciella dag...

Själv är inte denna dagen något jag egentligen vill fira...den får mig bara att känna längtan, saknad och en oerhörd sorg för att jag själv inte kan fira min älskade mamma. Jag känner stor avund på dom som verkligen kan göra någon mamma/mor extra uppmärksammad just idag...det är jobbigt...en hel dags kamp att ta sig igenom detta för att imorgon kunna tänka på något annat igen.

Jag blev uppvaktad av min fina familj idag, fick present, vi åt tårta och barnen gosade extra mycket med sin mamma. Just i det ögonblicket kändes det bra....jag fick kärlek bevisat och att jag är något värdefullt, precis som vi alla mammor är.

Men jag hade själv velat ge den där kramen, blommor och en present som bevisar hur mycket jag älskar min mamma....men det blev en blick mot himlen och några tankar. En puss på handen som jag sedan blåste upp mot himlen.

Alla har vi olika sätt att fira denna dag....

Tack min finaste sambo och mina två finaste prinsessor för uppvaktningen.

Jag älskar er så mycket <3

Mamma, alltid med dig..Saknar dig så<3

Hål i öronen=)

Clara har flera gånger pratat om att göra hål i öronen. Men jag har velat vänta lite. Men i Onsdags när vi var lediga så kom hon och sa att "mamma, idag vill jag ta hål i öronen. jag vill det idag"
Jag funderade lite och ja, varför inte...reter säkert många, men det är vårt val.
Jag berättade att det gjorde ont, superduper jätteont, samt att det ser ut som en pistol det dom gör hålen med. Hon förstod och inget tecken på att hon tänkte tveka liksom. I bilen in till stan var hon väldigt fnittrig och spänd på vad som skulle ske. Men hon hade bestämt sig=)
Jag hade även sagt att tar man hål i öronen så måste man ta i båda, man kan inte bara göra ett hål isåfall får man vara utan helt och hållet.
Men det var lugnt....Vi gick in på Parelle och hon hoppade så snabbt upp i stolen. Sen kom "pistolen" fram. Då såg jag blicken, och jg lovar den går inte att beskriva, kan kanske förklara den något i stil med "opps, den där, i mitt öra...inte bra...ahhhhh"Ja, hennes ansiktuttryck visade något åt det hållet. Och jag frågade en sista gång om hon hade ångrat sig, då skakade hon bara på huvudet och det var grön gubbe kan man säga, men med lite åt det orange´a hållet...haha
Sen placerade hon den på plats och sen gick skottet av...Och jag själv hoppade till när hon sköt igenom, dom borde verkligen kunna göra någon bättre konstruktion...eller iallafall få den att låta lite mindre...
Jag tittade på henne och såg hur skärrad hon blev och sen kom tårarna...hon kramade om mig och jag sa att nu är det bara ett öra kvar sen är det färdigt...Hon ville nog helst inte, men vi såg til latt ta i det andra örat direkt och sen var det över. En ledsen Clara som ändå på något vis var så lycklig över att hon fixade det. Tårarna var snabbt borta, och sen var det bara en stolt, lycklig tjej som lämnade den elaka "pistolen" till kanske någon annan lite tjej som ville bli lika fin.
När vi åkte hem så sa hon i bilen" Mamma, jag trodde inte på dig när du sa att det gjorde superduper jätteont, fast det gjorde det, men pappa kommer tycka jag var modig och det gör nog Wilma med ju"
"Ja, alla tyckte vi du var modig....och nu är du ju superduper jättefin!"
Och så skrattade vi=)

Nu var det Klippt!

Idag var det frisörbesök för mina små prinsessor. Clara hade dock bestämt att hon skulle klippa av en bra bit av håret mot pappans vilja=) Det blev inte riktigt lika kort som hon hade velat, men en mycket bra längd av håret fick se sig ligga på golvet. Och hon blev så fin, det passade väldigt bra ihop med henns ansiktsform och hon blev genast mycket större i mina ögon. Pappan däremot var lite ledsen när han kom hem och såg vad hon gjort=) Men mamman gillar det, och hon är mycket nöjd...de e huvudsaken=)

Lilla tjejan bevisade inför en mycket förvånad och stolt mamma att hon faktiskt kunde sitta still och lyssna...ja mamman hade grämt sig lite för denna stunden, men ack så fel jag hade=) Hon hoppade upp i stolen, fick sitt förkläde och sen satt hon bara och log mot speglen i hela femton minuter..Och lite då och då sa hon "Imma ha dodis sen hemma" Ja, hade bara mutat lite med att det skulle få ätas sötsaker när vi kom hem, men bara lite;).
Och även om det inte blev så mycket klippt så blev det iallafall en lite mer frisyr om man säger så, haha. Nu är det jämnlångt, innan var det INTE så jämnlångt.

Så jag är mycket stolt över er mina finaste små Underverk, mamma älskar, älskar, älskar er<3

Härlig dansuppvisning igen =)

Ännu en termin har gått i dansens tecken för min stora prinsessa. Dom är så himla duktiga alla barnen och man gläds så med dom.
Clara var så duktigt och visade verkligen vilka stora framsteg hon gjort denna terminen. Alla rörelser och steg, utveckling från förra terminen...mmm, underbart att se. Men hon har dock bestämt att hon inte vill dansa nästa termin, så vi lägger det på is ett tag och så får vi se om hon får tillbaka intresset igen. Det är helt upp till henne själv. Men hon var grymt laddad för finalen!!

Och hon gjorde ett fantastiskt avslut...Och med en enorm gläjde och utstrålning!!

"You´re simple the best...."

Min fina fina Tjeja <3

TittutDesign

Idag när vi ätit frukost så tyckte Clara att mamma och hon skulle faktiskt åka in till stan å tjejshoppa...Lät så himla kul å jag är ju inte den så det var väl klart att vi skulle det =) Pappsen och lilla busungen fick vara hemma.

Väl inne i stan bestämde Clara att vi skulle gå till HM först...hon behövde ju nya solbrillor faktiskt, dom andra var ju borta....IGEN =) Hon hittade även en jättefin solhatt och jag själv lite toppar och en klänning.
Efter det skulle vi försöka hitta några kläder till hennes dansuppvisning imorgon.
Vi gick in på Barnklädesbutiken. Och äntligen hittade jag kläderna jag länge velat se i verkligeheten.
Märket heter Tittutdesign och är kläder som designas av en mamma vars dotter gick på samma dagis som Clara när vi bodde i Rockneby. Och kan verkligen rekommendera dessa kläder. Fina, tuffa och oemotståndig härlig kvalite vilket jag är mycket noga med när det gäller mina barns kläder. Att det ska tåla barnens lek i vardagen samt hålla färg och form. Och jag vet efter att jag läst en intervju om designern till kläderna att det är precis det hon vill förmedla.

Så ta gärna en titt in på barnklädesbutiken i stan eller gå in på http://www.tittutdesign.se/

Älskar dessa, och mina tjejer var mycket nöjda med mammas inköp=)

Något speciellt....

Älskar alla bilder jag har på Fia och Clara...det är något speciellt. Kan inte beskriva vad men det är något mellan dom som får mig att bli varm och känna sån enorm trygghet med. Ni kan sitta ner och prata och Clara känns så lugn och det är där jag känner att hon funnit en stor trygghet. Fia, du kommer alltid vara något speciellt för både mig och Clara men även Wilma som du är fadder till.  Du betyder mycket för mig, och nu när vi äntligen har träffats lite mer än vanligt så känner jag att jag mår bra och även om det bara är våra powerwalks...så finns du ändå där... Älskar dom stunderna, min fina, bästa Fia. Du kommer alltid vara mitt stöd här i livet och jag ditt, sviker dig aldrig. Vill bara säga hur mycket jag älskar dig hjärtat!

Hur mycket VI älskar dig <3

DU&JAG, FIA =)

Hittade liksom ingen bra bild på oss, och så dök den här upp och den var bara KLOCKREN...Nu fick jag dig att le, de vet jag allt!

PUSS & KRAM

Träna, träna....

Ibland drar man verkligen sig för att åka ner till det där "placet" som säger att hit är det sunt att gå, du behöver det här, du kommer må bra av det här osv....
Och den senaste tiden har jag verkligen fått tvinga mig ner för att hålla igång den någorlunda träningsandan jag befinner mig i. Det har liksom kommit ett stopp, kroppen bär lite emot och vill inte hänga på helt enkelt. Dom säger ju att man kommer in i en fas efter en tid där man tappar helt intresset och det känns som man bara blir motarbetad ju mer man kämpar... men jag vägra ge upp, den instinkten har jag och det är väl det enda postitiva just nu.
Jag lägger mest tid på konditionen, och jag är förvånad över hur fort jag utvecklats med just den delen. Ena gången jag åker ner kan jag utan några intervaller springa 5-6 km utan att jag helt tagit ut mig, men sen nästa gång jag springer så helt plötsligt tappar jag all energi och ork redan vid 2-3 km. Och då kommer frustationen, negativiteten...man blir arg på sig själv. Arg på att man inte kan styra sin kropp efter det man tänkt sig prestera...

Idag gick det väl helt okej, men inte mer...Blev styrka efter ett tungt konditionspass.
Nu blickar jag framåt mot Margaretaloppet...En runda på fem kilometer...det ska jag egentligen lätt klara av. Måste bara lägga några pass ute för att vänja mig vid underlaget=)

Träna på folk, det gör dig till en gladare människa....hihi oftast iallafall =)
TJINGELING!

Nu är han 30 år=)

Och så kom dagen då mannen klev över 30 strecket....Och det blev vi väl medvetna om när det 00,30 natten till i Onsdags trampade in ett glatt gäng och sjöng "ja må han leva..." och så var det bara att stoppa ner korvarna i grytan och förtära dom. Lagom trötta, men de e ju tradition att stövla in mitt i natta och VÄCKA folket i huset...haha. Barnen vaknade inte iallafall. Och ute satt det fina plakat med roliga texter. Bästa var lakanet som hängde över carporten med texpten "GRATTIS LINDSDAL, NU ÖPPNAR DRESSMAN I FJÖLEBRO". En tiopoängare=) 

Och 01,45 kunde vi åter krypa ner under täcket. Tack alla som VÄCKTE mig=) jag fyller ju faktiskt inte förräns nästa år! Nä, Micke var nöjd, nöjd som ett barn=)

Under dagen sedan blev det lite kalas på eftermiddagen. Vi åt en mycket god tårta från FIESTA. Bästa ever vill jag säga....mumsimums så god den var!

Tack alla som kom samt grattade via samtal och sms. En mycket Stolt 3(0) åring här hemma...hihi jag är bara 29, jag är bara 29....

GRATTIS VÄRLDENS FINASTE & BÄSTA PAPPA/SAMBO.....PUSS FRÅN HELA LA FAMILIA <3

Om "kungen själv får bestämma"...=)