En saknad Mormor...

Igår var vi på middag hos min mormor och fick träffa kusin vitamin och hennes lille Noah. Härlig kille med mycket enerig och glada miner. Var hos mamma i minneslunden och tände ett ljus. det var så fint där, så rent och vackra blommor som färgade upp runt omkring. Clara var med och "hälsade" på. Jag tror inte att Clara minns så mycket av sin mormor, hon hade inte hunnit fylla ett år när mamma gick bort. Men vi pratar mycket om mormor här hemma, visar kort på dom två tillsammans. För mig är det jätteviktigt att prata med henne om det. För att hon också ska kunna känna och veta att hon också haft en mormor, när alla andra kompisar pratar om sina. Och ju äldre hon blir så känns det mer verkligt för mig att hon ändå har tankarna och funderingarna kring Mormor. Och igår när vi skulle lämna Lunden så sa vi "hej då" mamma både jag och Sandra, min syster. Och då vänder sig Clara om och säger

-Hej då mormor.

Sen börjar vi gå och Clara gå framför oss, då ser jag hur hon tittar upp mot himlen och säger:

-Puss, puss.

Säkert jättesvårt för henne att förstå hur mormor kan vara däruppe, men hon vet, hon vet min lilla tjeja. Hon förstår så mycket mer än man kan tro...

MORMORS LILLA HJÄRTEGULL