Clara och pappsen skulle gå ner och basta. Jag hör Micke säga att hon ska sätta sig och kissa innan. Då säger hon att jag går upp och gör det. Hör henne komma i trappan och jag frågar henne vad hon ska göra.
-Jag ska kissa, säger hon
-Jaha, men varför kissar du inte nere på toan, säger jag
-Men lilla mamma, det är ju pappas bajstoa, säger hon då.
Nu låter det som vi har en mulltoa i bastun, men NEJ vi kan faktiskt spola...haha
Igår var vi på middag hos min mormor och fick träffa kusin vitamin och hennes lille Noah. Härlig kille med mycket enerig och glada miner. Var hos mamma i minneslunden och tände ett ljus. det var så fint där, så rent och vackra blommor som färgade upp runt omkring. Clara var med och "hälsade" på. Jag tror inte att Clara minns så mycket av sin mormor, hon hade inte hunnit fylla ett år när mamma gick bort. Men vi pratar mycket om mormor här hemma, visar kort på dom två tillsammans. För mig är det jätteviktigt att prata med henne om det. För att hon också ska kunna känna och veta att hon också haft en mormor, när alla andra kompisar pratar om sina. Och ju äldre hon blir så känns det mer verkligt för mig att hon ändå har tankarna och funderingarna kring Mormor. Och igår när vi skulle lämna Lunden så sa vi "hej då" mamma både jag och Sandra, min syster. Och då vänder sig Clara om och säger
-Hej då mormor.
Sen börjar vi gå och Clara gå framför oss, då ser jag hur hon tittar upp mot himlen och säger:
-Puss, puss.
Säkert jättesvårt för henne att förstå hur mormor kan vara däruppe, men hon vet, hon vet min lilla tjeja. Hon förstår så mycket mer än man kan tro...
MORMORS LILLA HJÄRTEGULL
Ibland liksom hejdar sig tiden ett tag, och man sitter i tankar och funderingar om allt som rör sig runt omkring. Vad hade hänt om man gjort så? vad hade hänt om inte den funnits? Vad hade jag kunnat göra annorlunda? Ja, det är mycket som kan förvirra en där uppe i huvudet som bara kommer på en liksom. Just denna tiden jag lever i nu, var kanske samma som med Clara när hon var liten, fast ändå inte. Jag har samma tid, samma liv, fast det är ändå så annorlunda. Med clara rände jag runt hit och dit och kom på mig själv när hon var så liten som Wilma är nu, att "hallå där Sofi, stopp ett tag, du behöver inte ständigt hitta på massor, du kan bara vara". Men jag ville göra saker, ville inte att Clara skulle känna sig uttråkad. Och det gjorde hon inte! Men jag kom ändå på mig själv, och saktade ner tempot. Med Wilma nu är det inte samma sak, nu är jag mer rädd för att göra för mycket med henne, hon är ju inte samma person, hon föddes inte med samma möjligheter. Eller jo, det gjorde hon väl givförsig, men hon är mer "ömtålig" om man kan säga så. Hon är sjuk, inget som syns på utsidan. På utsidan är hon som vilken liten tjeja som helst, men innanför, inte samma...Hjärtsjuk...Dom stunderna man kan ha över för att mysa och ta hand om, den tiden är alltid uppbokad av läkarbesök, eller något annat. Den tiden som fanns för Clara som man hade hela dagarna bara med henne, den tiden skall rymmas inom Claras dagistider, för att få samma möjlighet som man hade då, men allt är annorlunda. Den tiden får man pussla in lite där det finns tid. Men jag ser ändå att Wilma utvecklas och mår bra, det är huvudsaken. Och Clara gör oss ständigt stolta och glada över den kärlek hon ger sin lillasyster. Hon vet att hon är sjuk, och ibland känns det som om hon försöker hjälpa Wilma på alla sätt. Hjälpa att finns till och ta hand om sin lillasyster. Älskade små barn, vårt allt!
Och älskade vänner och familj, vad hade vi gjort utan dom. Alla som ställer upp och respekterar att ibland orkar man inte, man orkar inte följa med eller träffas visa stunder, fast det kanske ändå hade varit bra om man gjort det. Andra tankar, slippa funderar. Det är tungt ibland, och det är meningen, situtationen gör det så. Men NI finns alltid där...Ni som läser vet vilka jag pratar om, det är NI, som får mig/oss att orka kämpa, NI stöttar och ringer det där lilla telefonsamtalet eller skickar mess eller liknade som blir så stort i det hela. Känner ibland att jag borde gjort mer, eller iallafall svarat på det där messet, men orken tryter ibland. Även om man vill, man vill visa att man bryr sig, så hoppas jag ni förstår att jag gör det. Jag finns alltid för er, behöver ni mig så finns jag. Jag vet en person som har ställt upp för mig, som offrat mycket och som hjälpt mig många svåra stunder. Just till dig gumman vill jag säga att "Jag finns alltid för dig, även om jag inte alltid kan hjälpa så har du din plats i mitt hjärta, Always forever!"
I slutet av veckan ringer telefonen, och vi får ett datum för Wilmas hjärtoperation. En dag i taget nu, samla krafter och orka blicka framåt...Humöret är inte på topp, men jag lever för dom jag älskar och det är många!
Tittar i mina barn ögon, och på några få sekunder har jag orken att orka.
Kramar min Älskade och då vet jag att vi fixar det här tillsammans
Natti natti...
Idag när jag och Wilmis gick till dagis för att hämta storasyster så är alla barnen ute på gården och leker i det fina vårvädret. Clara ser att vi kommer gående och blir mer än överlycklig. Hon ropar på oss ända fram tills vi står framför henne. Vi går in på gården och hon säger till mig:
-Mamma, min bästaste mamma, vad jag har saknat dig!
-Jag har saknat dig också älskling, säger jag
Bara där blir man så glad och nästan så en tår faller av lycka, då säger hon:
-Men så älskar jag ju dig mycke också, men det vet du ju. Och hej lillasyster, roligt att se mig va? Ja, de tycker du ju, det vet jag!
Det var precis vad jag behövde, så lite fast ändå så mycke och med så väl valda ord. Vi har haft det lite tufft dom senaste dagarna, och även för Clara har det vart jobbigt. Om hon bara visste vad hon gjorde sin mamma glad idag, vad hon fick sin mamma att tåras av glädje av att få höra detta. Mitt underbara lilla barn, mitt i allt tungt vet du vad din mamma behöver höra! Min fina lilla prinsessa!
Haha..jag skrattar fortfarande. Men sådan mamma sådan son...eller vad säger man..haha. Fiaoch kidsen var på besök här i Lördags, och jag gjorde lite lunch. Nudlar blev det då våra barn älskar det. Och nu har ännu en liten kille fått smak på det. Men vem orkar tugga...Ah, det är så kul men han liksom sög in dom...så jäkla cool. I like you Eddie man! Inga små bitar utan långa ormar liksom....vem kan sluta charmas. Skulle vara kul att se vad resultatet där bak blir..... Hehe
.jpg)
.jpg)
Eftersom vi tyvärr inte har något badkar, så brukar Clara få hoppa ner i Wilmas badbalja. Som tur är nöjer hon sig med det ännu, men den är ju inte helt stor precis. Och igår var det dax för bad. Wilma och jag satt och tittade på när storasyster tog sig ett "litet" bad. Wilma blev helt tokig och det märktes mer än väl att här var det minsann fler som ville dyka i. Då hon bara har badat själv innan så tänkte vi att det är klart att hon ska få hoppa i hon med och med syrran...skitkul ju! Och det blev mer än lovligt roligt...Hon var supernöjd men den som var mest nöjd, det var StoraSyster som fick sitta och hålla i lillasyster och tvätta och dona med henne. Mer än mycket stolt var hon. Jajamensan! Men ingen lätt match då hon var mer vild än tam..haha.
.jpg)
Jippie....nöjdare än nöjdast!!
.jpg)
Clara försöker tvätta lite, men ingen lätt match...Mina söta!
.jpg)
Tokiga små guldklimpar!
Det var en liten men väldigt involverad liten Wilma som försökte heja fram FF mot AIK.
.jpg)
Men tyvärr gick de' inge' vidare för dom. 0-1 blev det och nu åker mössan av...ingen turmössa det inte...
.jpg)
Idag har mina små älsklingar och jag varit på 122 års kalas. Kalaset firades hos Pappa och Lotta. Lottas mamma fyllde 70 igår och Lotta fyller 40 den 17 och syster Ellen fyllde 12 den 1 april. Gubben jobbade givetvis så han fick äta kalas mat hemma. Så är det när man måste jobba HELA PÅSKEN! Men vi hade super trevligt, och det var precis vad jag behövde. Vara med nära och kära. Skratta och känna att man kunde få lite annat att tänka på. Älsklingarna skötte sig utmärkt. Fick TANT Lotta att fälla några tårar, inte dåligt det, med tanke på att det var presenten som uppskattades med det. När vi sedan satte oss i bilen för att åka hem, somnade dom små innan vi ens hunnit lämna samhället. Så nu sitter jag här och skriver några rader. Alla sover, till och med gubben min. Han hade städat här hemma, så han var nog lite sliten. Men det var rent och fint, och till min förvåning så gled man fram på golven, innan har det kännts som man haft halksockar på sig. Kanske vart lite skitigt här hemma.
Nu väntar nog min säng på mig också, trötta ögon och tv program som suger. Så en puss på barnens sovande panna och sen hopp i säng. Lika bra att sova...."Imorgon är en annan dag"!
Natti Natti Sov Gotti Gotti
Wilma glad och nöjd trots allt härjande och sittande i bilstolen halva dan. Flirta lite med pappa när han kör, det tycker han om!
När vi satt och drack kaffe och väntade på läkaren igår som tog ungefär 2 timmar! så passade Micke på att lösa expressens korsord.
Då står det:
Har utpressningslokaler? på 2 bokstäver
Det blev BB!
Så tråkig.....haha
Eftersom vi åkte så tidigt igår morse, så sov Farfar Håkan här på natten med tanke på att Clara skulle till dagis precis som vanligt. Så vi hade sagt till henne att han skulle vara här när hon vaknade. Vi hade lagt fram kläder och sen sa vi till henne att hon fick visa farfar vad hon ville äta till frukost och att dom skulle borsta tänder och allt som hör morgonsysslorna till liksom.
Och när hon kom hem igår kväll så frågade jag henne om det hade gått bra på morgonen. Och då säger hon:
-Jaha du mamma, jag tog hand om honom!
Vi var ju i Lund igår för kontroll av Wilmas shunt, men som tur var kunde vi få åka hem igen. Resan var lång och lilla Wilmis var så duktig. Vaken mer än hon sov men ändå var hon så nöjd och "pratade" och skrattade mycke under hela resan. Försökte äta upp sin tusenfoting, igen...hihi. Han får det inte lätt när hon blir äldre! Men som sagt vi ärpå hemmaplan igen. Clara var hos Farmor och Farfar och lekte med Malin. Och när hon kom hem så sken Wilma upp som en sol. Så härligt att se. Och Clara gav henne en jättekram och puss på munnen. Mina älskade små!
När barnen somnat i sina sängar så satte vi oss framför tv'n och åt grillat som Micke fått med sig hem från Kåremo. Så gott, tack snälla! Sen insåg vi rätt snart att varför sitta uppe när båda typ nästan somnade i soffan. Så tack och godnatt vi gick och kröp ner i sängen vi också!
Alltså jag hinner inte med, bloggen har blivit ett offer. Jag är ledsen älskade blogg men just nu finns det ingen tid till dig. Imorgon väntar resan till Lund, och vi hoppas hoppas att Wilmas shunt inte behöver någon justering. Snälla älskade bloggläsare, håll tummarna med oss...eller jag har väl inte så många läsare kvar, med tanke på att bloggen stått stilla ett tag. Men snart ska det bli bättre med skrivandet, men det kommer alltid något viktigare före. Nu är det Wilma som står överst på listan, och självklart står alltid mina små prinsessor på första plats, men ni förstår vad jag menar. Saknar Clara redan och vi har inte ens åkt än, men jag vet att hon får det jättebra imorgon, men man överflödas av känslor hit och dit och tankar och funderingar. Och nu vet jag att allt kommer ordna sig hur eller hur, men människan är ju sån, and so I'm!!
Nu ska jag gosa med Clara och läsa en bok för henne, sen ska vi äta lite gott och kolla "bompa"!
.jpg)
Clara och hennes bebis Margarina.....mm, hon kom på namnet alldeles själv...söt!
.jpg)