Överkörd =)

Wilma och jag skulle ha lite mysfika här hemma idag innan det var daxs att promenixa bort till dagis.
Hon öppnar frysen och letar febrilt efter något med mycket socker i, det står  "SUGAR IS MY LIFE" fastklistrar i panna på henne, haha...

-MUFFINS!!, skriker hon

Jag förklara att dom är alldeles för gamla, men att vi kan äta några av alla 285 lussekatter som vi aldrig åt upp vid jul som ligger och skräpar där inne.... Same same every year! Ändå ska man envisas med att man SKA baka dess katter, det är en tradition....men ingen vill äta upp den liksom...=)

Jaja, hon gick med på det....OM hon fick TVÅ stycken och jag skulle ha lika många.

Jag äter upp mina innan hon knappt fått i sig första tuggan. Hon tittar på mig och säger nått i stil med,

-haha, jag har alla båda kvar du har inga mer kvar dom har du ätit upp stackars dig mamma........TYPISKT för dig, och så grimaserar hon lite uppkäftig.....

Jag vart tyst....... hmmm..."typiskt för dig".............Älskade unge!

=)

Tjingeling!

Det var nytt år ja...hmmm, bättre på att blogga? Jaja....

Mitt nya år har börjat sådär, Konstig i kroppen, känns inte helt okej.
Träningen har fått lida, likaså jag. Frustationen över att inte kunna ge allt utan måste hålla tillbaka gör att jag instället strutar i det helt vissa perioder.
Höll på att gå in i väggen i början av vintern, stressen blev en vardag och jag tappade fattningen för vad vila, tagga ner osv var.
En dag på jobbet, kom stickningar i fingrarna och hjärtat började klappa konsigt.....det var då jag stannade upp och insåg att jag helt ignorerat min kropp som sen länge försökt säga ifrån. Från den dagen finns det inget som säger att jag MÅSTE hinna, eller jag MÅSTE göra det....
Nä, jag hinner det faktiskt en annan dag.... Tänker jag idag!

Jag kan säga att nu har det snart gått 4 månader, och jag mår fortfarande inte helt bra.
Många gånger har man läst om dem som hamnat i denna fällan och man har tänkt att "ja det är säkert sant men mycket är nog inbillning"
Idag vet jag att det inte är inbillning, och även att du från dag ett börja att tänka dig för, inte stressa upp osv. Så är kroppen fortfarande i det tillstånd att den reagera med att "skrämma" upp dig, så har det varit med mig iallafall. Säkert för att man inte ska hamna i den onda banan igen och tro att allt ordnar sig på en vecka.
Det har satt sig i mina muskler och leder....Att hela tiden har gått på helspänn och inte kunnat slappna av har gjort att det blivit vardag för mig. Idag när jag lägger mig ner i soffan och bara låter kroppen sjunka ner utan tv så tar det ungefär 5-10 minuter....sen sover jag väldigt djupt.

Och jag kan tänka tillbaka på när jag Var "mitt i allt" som då var min vardag, när jag på jobbet t.ex från den ena stunden bakade bröd till att på 2 röda ta en kund i kassan och komma på när jag betjänar kunden att jag måste göra en prislapp på någon blomma och springer mellan Ugnen, kassan och datarummet!...Och så fortsatte dagen i samma takt liksom....
Helt sjukt galet!!!
Och tänka sig...hämta barnen på dagis/fritids, Jag t.o.m klockar olika ställen jag passerar så det blir samma som gången innan....Hem å laga mat. Äta. tänker att barnen ska sova om 2 timmar då hinner jag träna och duscha, sen natta dom. Efter det äta lite till, och sedan hoppa upp i soffan med telefonen och kolla facebook som jag gjort 10 ggr innan....Och sedan avsluta med att gå och lägga mig!

Det är slut med nu....Jag har blivit skrämd och gått och lagt mig med tron att inte vakna mer....Det här är ingen lek, det är allvar.....
Jag sätter min familj och min kropp i första hand nu....
Det jag inte hinner idag....är skit samma!
Jag gör det en annan dag istället!

Nu ska jag krypa upp i soffan och mysa med mannen i mitt liv, och äta egentillverkade rotfruktschips!
Bara för att jag är jag=)

 

 

Kom ihåg!

Lyssna på din kropp, du har bara en....