Hösten visar sin bästa sida!

 

 

Idag bjöd hösten äntligen på en mycket varm och vacker dag. Äntligen, efter allt regn och framförallt som den kyla det varit så fanns det inget val. Höstlunch ute i det fria!!

 

 

Vi tog fram grillen och åt korv med bröd...Mysfaktorn var höööög=)

 

Ledsen pappa, grillplatsen hade växt igen, haha.

 

Nu hoppas vi på fler sådana här dagar....det gör en människa som mig mycket glad och jag släpper alla måsten!

 

Bildträsk och matteträsket....hjälp mig!

Igår satt jag och Micael och skulle hjälpa Clara med matteläxan.
Probelmlösning handlade det om....ja, det säger ju allt om att jag inte skulle vart närvarande, haha.
och så här gick det.....

"För att göra äppelmos till 2 personer behövs 1 äpple"
"Hur många äpplen behövs till 3 personer?"

Mmm, precis. Först funderade både jag och M på hur vi skulle förklara LÄTTAST hur hon skulle gå till väga...Vi började rita, förklara i ord....osv..
Sen kommer vi på oss själva när vi trasslat in oss och babblar i en enda röra att "vem överhuvudtaget fattar nånting av all ordröra vi sprutar ut våra munnar"
Nu börjar vi om.

Clara blir allt mer irriterad och tålamodet börjar ta väldigt slut. Då utbrister hon!

- Det kanske är ni som skulle gå i skolan!!!!

Jaoo, det kanske man kan tycka, Oh my god,  bara hon inte berättar det här för fröken tänkte jag.

Efter en stund när vi goda förebilder och som gått i skolan, och som borde kunna det här, och som faktiskt hade nästan lite bra betyg i Matte. Ja, just det, så heter det ja...sansat oss och bestämt att pappan får rita, förklara så funkade det alldesles utmärkt.

"Det blir ju 2 och ett halvt pappa", skriker hon
Yaa, skam den som ger sig!

Kanske ändå skulle gå en mattekurs...I Lätt Matte...haha

Idag fortsatte det, och som alltid så var jag den utsatta...stackars denna mamma, jag bär ju på kunskaper, ja, jo jag vet det....

Jag hade skrivit en lapp till Clara om en överraskning vi skulle göra idag.

"Klockan fyra idag ska vi göra något roligt"'
Och målat en mycket föreställande bild av en bowlingbana med käglor och en PINNGUBBE med ett klot

När hon läst vad det står så säger hon
-Jaha, vad ska vi göra då?
-Men hallå jag har ju ritat en bild, det ska vi göra, säger jag
-Men jag ser inte vad det är, säger hon och hånler lite åt mig.
-Du ser väl vad det är, tänk dig en bana och så är det något längst ner som man ska slå ner, kom igen nu, säger jag
-Men, alltså jag ser inte vad det är, det ser ju bara ut som massa små BAJSKORVAR!!!

Och där tack mitt älskade lilla barn, sänkte du ner din mamma i det svarta bildhålet också!=)

Men jag vet en sak!
Jag fick i ämnet Bild i skolan iallafall MVG i KORVGUBBAR...Bajskorvar som Korvgubbar....

Haha, Same shit!!!

Hur är man stark?

Får ofta höra höra att jag är en stark person. Och samtidigt som jag tar åt mig så börja jag alltid fundera på...
Men vad är stark?
Många vet att jag gått igenom många svåra tider, fått uppleva perioder i livet då jag mot min vilja varit tvungen att acceptera vissa öden här i livet. Och här står jag fortfarande på benen, och ibland förundras jag över mig själv att jag faktiskt gör det.
Jag har haft många stunder i livet då jag helt tappat all ork, gråtit, bara velat gömma mig och komma fram när allt är bra igen.
Är det där jag är stark kanske....att jag tvingat mig fram för att jag måste. Att jag har ett liv att leva och har en familj jag älskar över allt annat....
Jag vill nog ändå inte kalla det för ordet stark....kanske mer för vilja. Vilja att orka fortsätta......

Och viljan smyger sig sakta på när jag börja tänka...tänka på att jag faktiskt inte är ensam. Vet att det finns så många i min närhet som gått igenom vissa stunder likt mina....Och där finner jag orken.

Man är aldrig ensam...och det är kraften till allt.

Jag vill nog mer kalla mig svag, inte i alla skeden, men där man är som mest sårbar.
men jag känner och vet ändå att Svagheten Är Min Styrka!

Det finns säkert ett fåtal som lägger sig ner, och vägra ställa sig upp igen., och grejen är att jag förstår dem, absolut! För mig har det alltid funnits en trappa upp, och den har byggts upp av människor runt omkring mig. Människor som stöttat och funnits där, min underbara familj  mina hjältar!!

Jag har lätt för nära till skratt, men jag har lika lätt för nära till gråt. Så kommer det alltid att vara...
Och alla stunder jag sitter och funderar på framtiden, så vet jag att där väntar mera...Vägen är inte rak, det kommer att komma hinder, rejäla svängar där Mamma hjärtat kommer bli svagt...
Men det är inte nu, imorgon, nästa vecka....men inom en framtid.
Mammas lilla hjärtegull....Du är en kämpe!!

Ordet Stark?....mmm...svårt att definiera....

Nu ska jag se höstens blad ändra färg, glädjas åt mina barn som snart fyller år....Ge kärlek till alla jag beundrar och som får mig att le...
Gå upp för trappan och pussa mina sovande små juveler...Säga "jag älskar dig" till min underbara sambo. Tänka en stund på mina nära.

Glädjas över att jag har allt jag behöver....KÄRLEK!