Jag skäms, ja de gör jag. Fy hundan vad jag är dålig på det här. Bloggen har nog utsett mig som sin värsta ovän. Jag skäms, sorry! Men jag har ju så himla mycket att göra hela tiden;) Okej, den var dålig....
Jag är bara laaaaaaat, latare latast!!!
Men jag ska verkligen försöka ta tag i det här, så kanske alla som en gång läste min blogg får upp ögonen igen och tittar in. men det hänger på mig.....ahh så jobbigt, nä ordning och reda ska det bli..
Så vad gör jag då som gör att jag inte bloggar....Jo det ska ni minsann få reda på!
JAG TRÄNAR MIN HJÄRNA!
Mmm, inte illa va. Jag tränar min hjärna på att få den att inse att jag ska börja träna, motionera, leva sunt. jajamensan. Och jag tränar ska ni veta, varje kväll när jag har ledig tid över. Och jag inser att det nog är värre att försöka intala mig själv att börja, än vad det är att faktiskt börja! Men det finns ett litet problem. I våras ringde malkars till oss när vi flyttat hit för att erbjuda oss att visa upp lokalerna och få oss att röra på fläsket:)
Micke bad dom då att återkomma då vi kände att vi just då inte hade tiden till det, eller om vi nu ska prata klarspråk helt enkelt inte orkade. japp så enkelt var det. Och nu inser jag hur dumt det var att vi bad honom ringa oss igen . För han har ju inte ringt än, men kommer sanneligen göra det snart. men ni ska ju inte tro att jag själv kan lyfta luren och slå en pling. Nänä, han skulle ju ringa. Snacka om bekväm. Dagisfasoner!! jag har till och med bett Micke ringa, men han är f-n lika lat som mig, så jag är inte ensam. Det är han jag och hans CHIPSPÅSE, ghaa vilket team vi är. Men en ska bort! Och det är inte Jag eller Micke! De ska jag se till! När han ringer;)
och så har jag TRE problem till. För att gå ut och motionera måste man ha riktiga skor. Det har jag inte! Synd!
För att springa krävs musik. Och då måste man ha hörlurar. Och om jag ska ha hörlurar på mig krävs det att jag tejpar fast dom. Mina öron är tydligen inte gjorda för sånt. Så tyvärr, det sprack där med! (Fy vilka dåliga ursäkter)
Och så har vi då det trejde problemet. Att cykla! Cykla kan jag göra med barnen, gå alldelses utmärkt. men visst, jag skulle kunna cykla till jobbet dom dagarna min käre sambo är hemma. Men då finns det ett mycket mycket större problem. Jag har nämligen gjort det. Och den enda gången jag gjorde det, så höll jag på att ta livet av mig. Vem i hela världen har bestämt att vägarna skulle vara fulla av elaka backar. Förstå ni att om jag startar här hemma så hinner jag cykla i två minuter....sen kommer den. Låt oss kalla den "dödens backe" ahh den är så hemsk, jag mår dåligt bara jag tänker på det. Och när jag väl tatt mig upp för denna så okej, det var plan väg....men så kom en till....och sen kom många ANDRA och drog förbi mig som om inget hänt...snacka om egotrippade. Här chippar jag efter andan och så erbjuder dom sig inte ens att jag får hanka på...EGOISTER! Men ni ska inte tro att jag stannade och hämtade luft...näää det hade varit att utsätta mig själv för otränad! de går ju inte. Men vi fortsätter....långt långt fram ser jag trafikljus och jag kämpar så in i den för att ta mig fram...Och hela tiden tänker jag..." RÖTT, RÖTT, RÖTT...ända tills jag kommer fram då slår det om till grönt! fruktansvärt ELAKT! Så de var bara att dra vidare. Väl framme på jobbet, masade jag mig in i omklädningsrummet och slänge mig på stolen...helt yr i bollen och med en puls på MAX! De var en hemsk upplevelse. Otränad vill jag inte säga att jag var, vi kan jämföra det med svaghet istället...låter lite bättre;)
men som sagt, de var den gången. Nu ska jag bara vänta på att han ringer.....Jag är laddad!!!
