Äntligen får vi uppleva en RIKTIG svensk sommar:)

Äntligen har vi fått en riktig svensk sommar. Med värme och mycket svalkande bad. Men vissa stunder tror jag vi alla känt att värmen varit lite väl påfrestande, stunder då de skuggiga platserna bidragit med lika mycket värme som i den gassande solen. Då vi med alla våra medel försökt få in minsta lilla svala i huset. Värmen är härlig, men är man smålänning så måste man få beklaga sig lite, bara lite. men nu ska jag inte klaga mer, det är sommar, det är sol, det är brunbrända ben, de e ju så det ska va:) Men när kommer min semester?...haha. bara tre veckor kvar, sen ska det latas för hela slanten...och därmed inga måsten. Det enda måste vi har...Är att ta oss till flyget...Sen blir det GREKLAND i åtta dagar...det är nice!

Lediga dagar nu försöker vi ta oss till stranden...eller blir det poolbad hos farmor och farfar...något barnen älskar. Och det ska jag säga, även JAG har hoppat ner frivilligt i både poolen och havet. Då är det varmt ska ni veta, när jag gör det utan protester:)

Vi gjorde ett besök på Saxnäs Poolbad med Fam. Johansson förra veckan. ett toppenställe som verkligen kan rekommenderas. Med en barnpool perfekt för Clara och Wille att roa sig flitigt i. Wilma gillade mest att "oppa" i vattnet. Upp och ner, upp och ner:) Clara övade på arm och bentag och jag tror att efter denna sommar så kan hon det galant. Min duktiga lilla prinsessa. Som sagt, ett toppen ställe! Och man betalar endast 30 kronor per person och då får man vara där hela dan...kanon!

Gudmor tog sig ett dopp med Wilma

armtag, bentag...heja Clara!

De e varmt, säger Wilma...Mycket vatten går det åt för att släcka törsten:)

Bättre sent än aldrig...här har ni MIDSOMMAR 2010!

Och som bilden visar så var det inge dragspels tjosan här inte, det var ROCKALOSS MIDSOMMAR DANCE!! Och "spelemannen" gick in för att till tusen...haha.

Vissa går in för det mer än andra, det här var fias grej, hon körde stenhårt...De där barnasinnet...de lever alltid kvar:)

En underbar stämmning var det iallafall, och efter dansen blev det lite lek och bus innan vi sedan fortsatte firandet hemma hos Fia och Tomas. Barnen lekte bra och var nöjda och glada, vädret underbart och sällskapet fantastiskt.

Våra Fina Midsommartjejer!

Haha, fast finn ETT fel...Ska det va så ska det va...Heja Wilma, blomster är överskattat...haha

Här ser ni VÄRDfrun...i full färd med att roa gästerna, ge dom all service dom förmår, diska, laga mat och passa grillen...vad gick snett...haha. Bästa Fia, du är underbar!

Tack för den, du har lagt ribban för nästa års middsommar...glöm inte ta med förkläde, diskborste och maten.!

"solen i ögonen och spilld mjölk överallt...."

Bästa lekplatsen...här satt barnen i timmar och lekte med vattnet och alla banorna...

fina...

Tack Fia och Tomas för en oförglömlig midsommar, tack alla som var där för trevligt sällskap. Och måste tilläggas det var första midsommar på många år som jag fick ICKE bränt grillat kött till kvällen. Heja älskling, jag fick också mat i år...haha. Se nu till att hålla dessa ställningar många år framöver:) Nu blickar vi framåt och ser fram emot Midsommar 2011.

Tjihooo

Varje sommardag ger ett kvällsbad i baljan:)

Varma sommardagar och barfota barn kräver ett dopp i balja..i brist på badkar så hoppar tjerna ner i baljan och försker att få plats båda två. men samma visa varje kväll:
-MAMMA! Wilma slår mig!
Och så kikar man i och jajamensan, hon vill ta plats den lilla stumpan, så syrran får ta både det ena och det andra. Men när dom väl kommit ur badet så är dom vänner igen, typ ett tag iallafall, puss på er!

Och här har vi SUPERWILMA!

Och sen blir det supergos med bästaste storasyster!

Rena barn, glada barn...

Lustig känsla...

Idag har jag och barnen varit hos min pappa. På vägen dit körde vi igenom mitt barndomshem Alsterbro. Jag har aldrig förut när jag kört igenom där sen mamma lämnade oss känt något speciellt. bara mer tankar som kommit fram sen man var barn och cyklade samhället runt. Det är ändå lite kul att minnas, många minnen som träder fram. Men idag var det annorlunda...mycket annorlunda. Fick en så obehaglig känsla direkt när vi kom in i byn, något egentligen obeskriviligt. men det gjorde ont på nått sätt. Minnen man haft blev mer jobbiga och känslosamma. jag ville bara fort igenom, inte titta åt något annat håll än framåt, bara bort...Det enda jag sa till Clara när vi åkte var "Här bodde ju mormor Clara, kommer du ihåg det" Och det gjorde hon, vi har ju åkt så många gånger där och alltid har vi pratat om mamma just då, det har liksom tillhört. Minnen....

Sen säger Clara:
- Mormor är en sån där ängel ju mamma
-Ja, det är hon, en speciell ängel, elr hur?, säger jag
-Ja, kan väl hälsa på henne snart. fast vad knasig jag är, hon bor ju i himlen, dit kan vi ju inte åka, och så log hon.
- Nä, det går ju inte toktjeja, sa jag
-hej hej mormor, vilka fina vingar du har, och så tittar hon upp i himlen.
-Fast mamma, hur får änglarna sina vingar tror du?
-Ja, jag vet faktiskt inte, kanske får dem när dem måste åka till himlen så dom kan ta sig dit, s'ger jag utan att egentligen ha en aning om vad jag ska svara på denna fråga.
-Nä, jag vet faktiskt inte heller mamma, vi pratar inte mer om det.

Och så satt vi tysta båda två hela vägen igenom, tills hon säger när vi kommer utanför samhället
-Hon är nog en ängel utan vingar, som bara kan gå liksom. pusspuss mormor.

Jag blir så berörd av hennes sätt att tänka kring det här, men samtidigt så skönt att verkligen kunna diskutera med henne om mormor/mamma.

På hemvägen när vi körde igenom igen så kändes det lättare, då var jag på väg därifrån igen, hoppade över tänkandet. La mina tankar på hur mycket jag älskar henne istället. Saknaden kommer jag alltid få bära med mig, den är min vardag. Att man ska behöva ha en sån vardag egentligen, så orättvist...jag är fortfarande ung, det kan man säga att mamma var också, och vi hade haft så mycket tid kvar tillsamman, men den tiden flydde från oss.

Älskar dig min underbara mamma!