Men hjärtundersökningen gick ändå hyfsat bra. Mest hysteriskt ledsen blev hon när EKG skulle tas...Ville inte, men som tur hade mamma och pappa fått med sig lite godis så mutan var välbehövlig. Ultraljudet gick också bra. Hon fick ligga i min famn, och en och annan tår ramlade nerför kinden. Men hennes stora trygghet var nog att vi båda var med, både mamma och pappa. Ultraljudet visade ökad hastighet i kärlen, vilket gör att hjärtat får pumpa hårdare. Det blir så vid en sådan här hjärtkorrigering som Wilma gått igenom. Och vi är ju medvetna om att hon många gånger i livet kommer få göra ytterligare korrigeringar då det konstgjorda kärlet förkalkas igen. Men vi vet inte när nästa gång blir. Nu kommer vi få komma tillbaka efter sommaren igen och då ska det vara med ytterliggare en hjärtläkare för att dom ska kunna förlja henne ordentligt och vara väl förberedda för när nästa operation kan komma att ske. Det känns tryggt men samtidigt så fick man den där klumpen i magen. Hastigheten genom kärlen har ökat varje gång vi varit där sen operationen...och som vår läkare sa att hon har ju vart mer ledsen för varje gång, så det kan ha med det att göra också. Men som sagt, allt ska kollas upp ordentligt, och det spelar ingen roll hur många undersökningar som behövs, alla är viktiga och vi är så enormt tacksamma för den sjukvård Wilmis får. Men nu är det absolut ingen fara med henne, men som läkaren sa till oss "Vi är så pass noggranna i det här och nu är det ingen fara, men vi ska vara väl förberedda för när nästa tillfälle kommer." Så om det så tar 1 år eller 4 år till nästa operation så ska allt vara in i minsta detalj under kontroll. Vi är i trygga händer, och vi lämnade sjukhuset med världen piggaste och gladaste lilla tjeja, hmm...ja då var hon lycklig iallafall...haha. Och när man varit duktig hos doktorn....
DÅ FÅR MAN EN EGEN GLASS:) Mmmm......
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar