Banankartong efter banankartong...just nu suger dom riktigt mycket. Dom tar ju aldrig slut. Men det går sakta framåt, vem har bråttom liksom, herrejösses man kan nog leva så här också. Och emellanåt är det spännande att se vad en ny kartong har att erbjuda, fast därefter kommer den stora frågan: VAR SJUTTON SKA VI HAR DET HÄR DÅ?...haha. Men finns det hjärterum så finns det stjärterum...typ:) Saknar fortfarnade lite möbler att sätta in allt i, men som sagt en dag i taget. Och då jag inte kan gå för full styrka så tar allt sin tid. Revbenen krånglar sen den hemska förkylning som drabbade mig innan och under hela december månad. Vart hos läkaren men han fann inga svar till vad det kunde vara, så nu har jag vart sjukskriven på halvtid denna veckan. Lite bättre har det blivit, men svårt att säga hur det egentligen är när jag äter värktabletter konstant var sjätte timme. Men som sagt, lite lite bättre känns det. får väl se hur kommande vecka ser ut.
Men vi har verkligen funnit vårt rätta place, vi bara love it som much:)...mmm...När man låser upp dörren och stiger in så kommer en sån härlig känsla i kroppen, det är bara så rätt liksom. och det finns inget mer underbart än att se att mina fina små barn bara lyser av glädje över sitt nya boende. Det sista clara säger varje dag till fröken innan hon åker hem är:
-Nu ska jag hem till mitt nya hus, INTE det gamla.
Då ångersten innan var rätt jobbig för hur det skulle bli för henne med nytt hus, nytt dagis osv. Men det har gått åt helt rätt håll. Hon älskar sitt nya hus, och vi får absolut inte flytta tillbaka, men framförallt hon längtar till sitt nya dagis varje dag, till sin nyfunna bästa kompis Nellie. Dessa tjejer har funnit varandra och den som är på dagis när den andra kommer lyser av glädje när domser varandra. Det är stark vänskap, och en trygghet för oss här hemma att hon hittat en kompis som man kan säga gjort hela proceduren med inskolningen så enkel. Min lilla prinsessa....
Wilma är också världens gladaste lilla tjeja, när hon inte är riktigt arg förståss och visar vem som tänker bestämma över sina päron...haha. Dagis är väl inte det roligaste placet när pappa lämnar iallafall, då sprutar tårarna när han vinkar hej då, men går fort över. Men jobbig situation att lämna när hon blir så ledsen, men vi vet ju att det går över på få sekunder. Sen kommer mammsen och hämtar och då börjar tårarna spruta lika mycket igen, då är det glädje att få komma till mamma och få åka hem för dagen som gör att tårarna kommer. Men under dagarna går det jättebra, så det är själva situationen när lämning och hämtning sker. Men du är så duktig lilla hjärtat
Ni är så underbara mina fina älskade tjejer....min lycka!
Och vår lycka tillsammans i familjen är att vi älskar varandra och vi älskar vårt NYA HUS! Nu börjar något nytt, något spännande och en förhoppningsvis ljus framtid för oss alla.
Ni är mitt allt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar