Ännu en dag fylld av saknad...

Idag är det 6 år sen jag höll min älskade mamma i handen en sista gång...Sista gången jag fick röra vid henne, tala till henne, höra dem sista andetagen.........
Sista gången vi såg varandra i ögonen och fortfarande levde på hoppet...som vi visste var omöjligt...men vi önskade av allt vi kunde.
Så ledsen....Vill bara få tillbaka, krama om och aldrig behöva släppa taget igen...

Älskade Mamma, om du bara fick vara här hos oss och att allt bara var en elak dröm som var borta när vi vaknade...
Då hade jag fortfarande haft dig kvar hos mig...


Vill även sända mina tankar till Markus idag som jag för 1 år sen tog ett sista farväl av..
En vän som även han var alldeles alldeles för ung för att lämna denna värld.

En dag då mina tankar går till himlen, och alltid kommer vara så den 30 september år efter år efter....
Livet är så grymt orättvist....

Varför?.......

Denna låt sjöng Markus tvillingbror Mattias vid begravningen.
En låt som föralltid kommer vara förknippad med denna dag.

Saknaden är obeskrivlig Mamma...Mitt allt<3 p="p">Älskar dig......


 

Haha, hittade ett gammalt väldigt roligt inlägg!

Han bröt ihop...för tröja!

Från 2009

Micke ville in till Modehuset idag för han hade ett presentkort på MQ som han ville använda till en ny tröja. Vi gick där inne hela familjen, alla supernöjda. Wilma i vagnen och Clara strosade omkring i affären och tittade när pappa provade. Han hittade en tröja och det visar sig att den är precis lagom.
Jag hämtar en tjej som jobbar där och ber henne följa med och tittta och frågar om hon tror att den krymper när vi tvättat den. Hon kunde ju givetvis inte säga så mycket, mer än att visst den dra säkert ihop sig lite på längden, men att det går ju attdra lite i den när den är blöt. Men eftersom en större storlek blev för stor runt om, så fanns inte det alternativet. Så då frågar min underbara sambo om det finns några garantier om den nu skulle krympa. och det säger sig ju självt att man kan inte gå tillbaka med en tröja för att den krympt när man tvättat den. Kläder drar ju alltid ihop sig lite. Du säljer TV apparater älskling...de e lite skillnad. Ni har prisgaranti. Men det handlar ju om saker! åhh...ville krypa under jorden, men jag bet ihop....å stackars tjej...haha.
Det slutade med att min 28 åriga sambo gav upp. Gick tillbaka med tröjan och tog vagnen och med stora kliv banade han väg ut ur affären. Han höll god min ända tills han kom ut. Då bröt han ihop...TOTALT
-Nu åker vi hem!, sa han med arg röst
-Men ge dig, är du 13 år eller....haha en tröja, sa jag
-Men det måste ju för sjutton finnas garantier om den krymper
Snacka om att jobbet sitter i huvudet, men älskling det här är inte TEKNISKA PRYLAR, det är KLÄÄÄÄDER....KLÄÄÄÄDER....Tänk om någon skulle komma in till dig och säga så här "du jag köpte en 46' men nu har den krymt till en 42' så tokigt va. Då får jag väl en ny?" haha.....dream om honye!
-Nä, ge dig nu, sluta tjura.
Det gick knappt att prata med honom....så arg och irriterad.
Nu hade man nöjda och glada barn med sig, och då ska väl gubben bryta ihop....Men jag lovar älskling. Nästa gång ska jag ta med tutten och snutte:)
Vill ni veta hur det slutade...Han gick tillbaka och köpte en annan tröja, för dom hade ju faktiskt fler, nämen oj:) Puss på dig!

En "pooos" också bara...

Lilla hjärtat var bjuden på kalas till sin bästa Lucas i helgen. Och hon skulle vara fin, snögg (snygg) i håret och ha "snögga" skor på sig.
Ingen ide att försöka komma här och bestämma, hon visste precis.
OCH hon skulle vara där själv, hon är stor tjej. Hon tyckte mamma kunde vara hemma och göra tårta elr nått. Det var hennes Lucas, hennes bäääästa Kompiiiis.

Ja vad säger man...Ohh min lilla bebis, hur blev du så stor så snabbt, hihi.

 

"mamma, ta ett kort till. Jag ska göra en pooos (pose) också!!!

Herregud.....haha

Så maktlösa....

Hittade denna artikel via en länk på Fb....
Tårarna gick inte att hålla tillbaka...Ibland kan man fråga sig vad meningen med livet egentligen är. När människor, i detta fallet ett litet oskyldigt barn drabbas. Vilken mardröm för denna familj som redan en gång förlorat ett barn.
Bara tanken när du hör ditt barn prata om "andra sidan", planera sin begravning....Och du står där som förälder och ska stötta, ge styrka men du vet att närsom, dag, minut...sekund, kan det vara över....för alltid...jag känner sånt otroligt medlidande till denna familj. Att bara försöka orka gå vidare, kämpa igenom dagarna för att förstå att det aldrig blir som det varit.
Att som förälder förlora det finaste och värdefullaste man har...Det är ju dem vi lever för, som vi skapat själva till våra egna. Våra hjältar!
Sorgligt...Ledsamt...
Jag skänker ikväll en extra tanke till att föräldrar och syskon som förlorat en familjemedlem. En tanke syns inte, men den berör och värmer hjärtat i svåra stunder....


http://www.gp.se/nyheter/goteborg/1.115826-sebbe-visste-att-han-snart-skulle-do?ref=fb

Ett fång med rosor.....

Idag är det tungt....Min älskade mamma skulle fyllt 57 år idag.....
Har svårt att beskriva mina känslor, känner en enorm frustation och saknad...Frustation över att inte kunna dela denna dagen med mamma, och den oändliga saknad som hela tiden finns inom mig.
Känslorna svajar fram och tillbaka, men hur jag än vrider och vänder på det så går det inte....Du kommer aldrig tillbaka.....och det gör så ont!
Din sista födelsedagen vi firade tillsammans med dig....orkar jag inte skriva om...
Men jag väljer att skriva om den näst sista.
Du bjöd med familjen på en kryssning till Finland, du var så glad att vi kunde göra detta tillsammans. Och vi hade så roligt. Har tittat på bilderna från resan..... Du lyste av lycka, njöt av stunden....Gav kärlek till oss alla.
Idag är jag så otroligt tacksam att vi gjorde detta.

Idag hade jag velat ge dig ett stort fång rosor, och velat säga hur mycket jag älskar dig och uppskattade dig....men det går inte...

Älskar dig...saknar dig min finaste Ängel i himlen<3 p="p">
Till alla er som läser.
Ge dina nära och kära extra mycket kärlek idag till fredagsmyset....ta vara på tiden och uppskatta det du har, lova mig det.