Eva hade skrivit i sin blogg förra veckan om hur Sigge börjat måla mer riktigt, alltså inte RIKTIGT men inte bara lite streck hit och dit och mer utanför pappret än på liksom. Utan hur han verkligen försökt rita med sin fantasi.
Har tänkt på det med Clara också. En dag satt hon bara här i köket och ritade ett ansikte, bara sådär. Jag som sagt har bara sett streck och kludder innan.
Och igår när vi satt här hemma och Wilma sov och vi var alldeles ensamma så ville Clara måla lite. Vi tog fram papper och pennor och började med våra konstnärs målningar. Så sitter jag i mina tankar och försöker få till en giraff, så säger Clara till mig:
-Mamma titta, jag har målat en Bebis och en Bilgubbe.
Och så tittar jag upp och ser att hon har målat både ben och armar också TILL ANSIKTET!. Helt "paff" liksom...Precis som om människor inte har det, men det var så fantastikt att se. Det händer så otroligt mycket på kort tid, mycket händer ju på dagis. Men det är ju utvecklingen. Man blir så glad på något härligt vis när man ser sitt barn utvecklas, när det går framåt. Men ibland går det för fort, vart tog min lilla bebis vägen? Hon är stor nu, fast inte så stor, ännu ett tag till är du mammas lilla tjeja
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar